Nu var det väldigt länge sedan jag red för Olof i hans ridhus (där Vicke går som bäst enligt mig) men eftersom det kom ständiga och rejäla skurar när jag skulle träna flyttade vi inomhus vilket passade mig utmärkt.
Jag kunde titta ”hur det såg ut” i speglarna utmed ena långsidan och med risk för att förhäva mig såg det riktigt bra ut.
Olof delade min åsikt och gav den sedvanliga guldstjärnan till Vicke efter att denne hade visat upp fina travskolor och nog den mest samlade galoppen vi har presterat hitills.
Det är roligt att både se och känna förbättringarna- slutorna var ju tex urusla under väldigt lång tid.
I de samlade gångarterna gäller det fortsatt att behålla aktionen annars ser det bara långsamt och oengagerat ut och DET är något helt annat och inte så svårt att uppnå 🙂 .
