Fick en chock i morse då jag insåg att Vicke hade krympt under natten men det var bara till att hoppa upp och rida ändå!
Skämt å sido: idag har jag gjort något som det var säkert minst 30 år sedan eller mer jag ägnade mig åt: jag har ridit en ponny!!!
Min favorit Miss May blev ” offret” och planen är att rida några pass till då ägaren är bortrest.
Jag har ju aldrig varit en tuff ryttare och att sitta på ett så litet djur med ”ingenting” framför sig kändes lite osäkert de första stegen men när jag hade travat lite bara njöt jag.
MM var så lätt att sitta på i traven och så mjuk i munnen, gick i perfekt form så jag behövde bara ” åka med” 🙂 .
Haha, jag förstår känslan precis. Innan, när jag var liten, tyckte man det var otäckt med stora hästar. Nu är det superläskigt med små, finns ju ingenting där framför! 😀
Haha och för mig är de tvärtom, stora hästar är ju läskiga! Såna stora kliv de tar jämförelse med min kära lilla ponny 😉
Handlar nog mycket om vana.
Jag tänker aldrig på att Vicke är stor 🙂 .