Det gångna året har allt som allt varit ett bra sådant; mycket tack vare min underbara lilla familj.
Henrik är det bästa som har hänt mig och vi inledde året med att förlova oss- 1 år efter att vi blev ett par (16 januari).
Knappt ett år senare, 28 november, gifte vi oss- en stillsam men efterlängtad händelse som vi sett fram emot i flera månader.
Liksom förra året avverkade vi både en sommar och vinterresa- båda extremt lyckade.
I somras var vi i Kroatien och bröllopsresan gick till Kap Verde.
Vi kommer så länge vi har möjlighet att resa så, dvs en vecka på sommaren och en vecka på vintern- den sistnämnda årstiden är perfekt att lämna för varmare breddgrader tycker vi båda.
Vicke har skött sig med den äran hela året och gör mig mycket sällan besviken.
Jodå…han hade vid enstaka tillfällen gärna kunnat låta bli att ge bort värdefulla gratispoäng genom att skygga för bajshögar inne på banan eller människor (!) utanför densamma men all-in-all är den spändhet och tittighet jag upplevde i början av vår gemensamma tävlingskarriär i stort sett helt borta.
Olof uppfyllde årets mål, galoppombyten i varje, mer eller mindre så fort året började och jag har sedan dess fått se allt från 10 till 18 byten i varje och själv lyckats genomföra 5 !
På genomförandelistan kunde vi också lägga kvalen till MSV A och en (kass) start på denna nivå samt 3 placeringar i lägre klasser.
Uteblivna rosetter är väl årets besvikelse men det finns flera förklaringar till det så jag kämpar vidare och hoppas på ett bättre 2018.
Jag uppfyllde i alla fall 2 mål, att kvala till MSV A och rida på över 65 % i MSV B vilket jag är mycket nöjd med.
2 stallflyttar har det också blivit i höst där jag gärna hade varit utan den ena men någon gång ”måste” man få fatta felaktiga beslut- så även jag som är mycket ovan vid detta.
Tack och lov har jag en underbar häst som verkar nöjd och ”med” i alla lägen så jag tror att han har gått helt skadeslös ur detta även om det påverkade mig själv otroligt mycket och väldigt negativt.
Får jag önska något för nästa år så är det att vi alla får fortsätta att vara friska- hur klyschigt det än må låta så finns det inget viktigare tycker jag.
Jag hoppas få träna vidare med hjälp av Olof så som jag gjort i många år och kunna starta de klasser jag vill med de resultat jag hoppas på.
