Nästan hela årets första vecka har, precis som flera av årets sista, innehållit mer lera än någon hästmänniska önskat.
På söndagen frös det plötsligt på rejält och vi får väl se hur denna veckan utvecklar sig vädermässigt, om kylan var ett tillfälligt bakslag eller ej?
Vicke har tränat på bra- vi har varit hos Olof 2 gånger och jag har lyckats göra hela sex ettor på egen hand flera gånger- a dream come true skulle man kunna säga 🙂 .
Och tänk- bara för några månader sedan fick jag knappt till 3 ettor.
Målet är 7 och det känns faktiskt görbart nu.
Hemma har vi haft en behaglig vecka med mycket tid för vila.
Vi har också packat ner julpyntet och längtar redan till sommaren 🙂 .
Ett trevligt biobesök blev det i lördags och filmen om Ted Gärdestad rekommenderas absolut.
Molly fick en oväntad gåva i veckan- många kilo vildsvinskött som hon avnjuter dagligen.
Flera härliga promenader på stranden i Lomma har det blivit- med all lera överallt älskar Molly att sträcka ut över sanddynerna.
Helt orelaterad fråga men vad hände med ”dina” katter vid stallflytten? Bor de kvar i gamla stallet?
Båda katterna ”försvann” i somras- det har Gullis brukat göra varje år (upptagen med kvinnoaffärer….) men Hatten hade aldrig gjort det förut.
Gullis återkom efter ganska många veckor men valde sedan att flytta till ett grannstall tvärs över vägen (100 meter från vårt stall) medan en katt de hade adopterat valde att ”byta plats” med Gullis och kom till oss.
Detta är det sista jag hört, dvs att Gullis nu är i grannstallet.
Tyvärr har jag inte sett röken av Hatten sedan i somras och ingen annan jag frågat har sett honom heller så jag måste dra slutsatsen att han inte lever.
Har svårt att tro att någon skulle ha tagit över honom då han var mycket skygg och jag var i princip den enda som kunde röra honom.
Men så är livet med vildkatter…..och rent juridiskt eller vad man ska säga så tillhörde de inte mig utan snarast mina stallägare om någon.
Antog att det låg till ungefär som du beskriver det. Stallkatter är ju inte som mina överbeskyddade innekatter (i djupet av mitt hjärta tror jag dock att så länge de får mat så är stallkatternas liv lite lyckligare, om än kortare).
Det tror jag också.
Edit: kollade med grannstallet efter gårdagens fråga och Gullis är ofta där 🙂 !