Jag följer en hästbloggare som jag oftast tycker skriver intressant och bra men en sak som jag har reagerat på flera gånger är att det på var och varannan bild till inläggen visas alkohol i någon form.
Det kom upp till diskussion vid något tillfälle och då menade bloggaren att detta med att dricka sprit är en naturlig del av unga människors liv och inget konstigt alls.
I sak håller jag med men eftersom jag själv inte dricker och aldrig har gjort så undrar jag om jag kanske har en lite snedvriden bild av hur mycket som är ”normalt” att dricka.
Och givetvis är väl detta en sådan där fråga som det kan finnas tusen olika svar på men jag undrar ändå om ni vill delge mig era erfarenheter:
Hur ofta dricker ni någon form av alkoholhaltiga drycker?
Blir ni märkbart berusade aldrig, ibland, ganska ofta?
Nån gång i månaden kanske? En öl eller två åt gången. Ibland mer, eller oftare beroende på omständigheterna. Alltid i glatt sällskap.
Dvs, inte särskilt ofta.
Några gånger per år och då snurrar det till direkt. Hade inte råd att gå ut och festa när jag var ung och hade häst…
Oftast något varje helg – mest vin men ibland lite rom (vi ”samlar” på olika romsorter och tycker att det är gott). Snaps brukar det bli till nyår/påsk/midsommar. Blir mycket sällan berusad (så det märks) . Har nog inte hänt på 10 år. Tål alkohol ganska dåligt och mår dåligt snabbt om jag dricker för mycket och blir väldigt bakis. Kan liksom inte bli sådär ”full” – då har jag börjat må dåligt för länge sen…
Sen händer det några gånger om året att jag går på AW eller dyl och kan då ta ett-två glas vin även en vardag
Brukar också ha vita månader – förra året maj och november. Ursäkta kommentarsbombningen!!!
Vin fre, lö. Har dock dyr smak så det blir inte så många glas. Berusad ibland på fest. Sommar, sol och semester blir det mer. I veckorna unnar jag mig gärna alkoholfri mörk lager.
Däremot är jag benhård när det kommer till min dotter, hon fyller 18 snart och har aldrig druckit och jag har verkligen ingående förklarat för henne att om man tvunget ska dricka så ska man helst vänta till efter 25 så hjärnan hinner utvecklas klart.
Dricker inte alkohol och har aldrig gjort.
Har inget direkt emot att dricka om det är gott :). Under studietiden blev det några gånger att gå ut med kompisar och äta gott och dricka nåt vin till. Aldrig blivit full. Ser inte nån vits med det. Jag kan bli ganska crazy utan alkohol. Så det märks inte mycket skillnad även fast sällskapet druckit lite. Sen har jag rätt tydliga gränser för vad som passar sig och vad som inte passar. Det har blivit tydligare med åren också… Vill hellre peka på hur roligt man kan ha utan alkohol! 🙂
Något glas rödvin ett par ggr i veckan ihop med min favoritost. Blir aldrig berusad. Är försiktig med alkoholen då min far var alkoholist.
Som många ovan. Ett glas vin till maten eller fördrink till helgen. Full var det många år sedan jag var.
Dricker måttligt, är alldeles för lättpåverkad för att kunna dricka mycket eller ofta ens om jag hade velat. Har även en del ”törstiga” omkring mig vilket avskräcker.
Om vi tänker på samma bloggare så skulle jag säga att personen i fråga har ett problematiskt drickande (om det nu dricks så mycket som det ser ut, tror det kan vara en image som odlas också).
Angående bloggaren hoppas och tror jag att det mycket är en ”imagegrej”- i annat fall känns behovet/ glädjen i att dricka så frekvent som ett klart varningstecken.
Ett par glas vin 1-2 gånger månaden, ofta inte ens det. Kan gå långa perioder utan att jag dricker någon alkohol överhuvudtaget. Hade en period i 25-30 års åldern när jag drack oftare men även då var det inga mängder. Dels för att jag alltid varit lättpåverkad, dels för att jag har kontrollbehov och faktiskt aldrig i hela mitt liv varit ”full”. Alltid bara ”glad och fnissig” som max. Enda gången jag ”tokar till det” är på semester. Då kan jag hälla i mig både en drink och två glas vin per dag i en hel vecka… 🙂
Tycker det är extremt obehagligt med människor som blir personlighetsförändrade när de dricker och jag tycker synd om barn som behöver uppleva sina föräldrar på det sättet. Har därför väldigt svårt att förstå varför alkohol för många är något som måste intas så fort det är någon slags högtid, födelsedag etc. Särskilt jul och alkohol ger mig rysningar, har nog sett lite för mycket i mitt tidigare yrkesliv för att kunna se det ”mysiga” i det… (15 år på akutmottagning)
Usch ja…har också känt en del personer som blir extremt personlighetsförändrade vid berusning- oftast till det MYCKET sämre.
En enda gång har jag hört om ”motsatsen” eller vad man ska kalla det och det slutade ändå inte bra.
En bekant blev i ungdomen ihop med en kille som hon dessförinnan bara hade träffat på fester och dylikt.
Han gjorde dock snabbt slut med henne eftersom hon visade sig vara myyyyycket mer tystlåten nykter än berusad och han gillade bara den glada, pratsamma versionen,dvs när hon hade druckit….
Och det du skriver om barn…
Så många gånger man läst om barn som fruktar tex julen (och andra lov) eftersom föräldrarna då super. Hur man kan göra detta mot sina barn……
Ni upphör aldrig att förvåna mig som läsare 🙂 !
Vet inte hur många gånger det har hänt att inlägg som JAG tycker är jättebra och intressanta möts av noll respons medan andra där jag tex tänker ”ingen kommer att vilja svara på detta” får hur många svar som helst. Kul!
Om jag ska berätta om mina egna alkoholerfarenheter och åsikter kan jag säga att jag är helnykterist om man inte räknar enstaka cider per år.
Jag tycker helt enkelt att allt jag smakat innehållande alkohol (även chokladpraliner ha ha ha) smakar uräckligt så då verkar det helt galet att dricka 🙂 .
Nämnas ska att inte heller min bror dricker och detta har vi utvecklat utan påverkan från vare sig varandra eller familj /släkt.
Ingen i vår familj/ släkt har druckit ”för mycket”, vi har aldrig varnats för sprit under uppväxten och det har alltid serverats alkohol vid fester och dylikt utan något ”hysch hysch”.
Däremot har jag sett så mycket tragik där alkohol varit involverad i mitt yrke att det hade räckt till flera romaner.
Och dessvärre har jag också haft förhållanden där sprit tveklöst spelat en stor roll i uppbrotten.
Jag har för egen del således på tok för mycket i bagaget för att lockas av alkohol än om jag tyckte det var gott, dessutom har jag ett för stort kontrollbehov för att tillåta mig att bli full.
Jag gissar avslutningsvis att jag skulle bli en ”sanningssägare” i berusat tillstånd och med tanke på vad jag kunnat/vågat säga nykter genom åren så tror jag inte alls att det hade varit lyckat ha ha ha…..
Har oftast inte tid att bli berusad och ännu mindre bakfull. Dricker kanske en gång per kvartal i samband med någon social tillställning, och det blir lugnare och lugnare för varje gång. Det betyder inte att jag dömer de som roar sig oftare. Jag roar mig bara på dagtid istället och vill inte förstöra de upplevelserna 🙂
Just det där med att dricka så att man därefter känner sig bakfull är bara en av flera saker jag aldrig skulle utsätta mig för- jag värderar min fritid på tok för mycket.
En person jag känner dricker i princip alltid så att hen blir extremt berusad.
Detta innebär i realiteten att hen dricker på fredagkvällen och sover/ känner sig kass precis heeeela lördagen.
Således försvinner en hel helgdag varje gång hen super till och det tycker jag är mycket om man jobbar måndag till fredag.
Jag dricker aldrig numera. Jag gick på internatskola i gymnasiet och då dracks det en hel del, jag festade mycket men var långt ifrån värst. Vet ett flertal som redan då skulle räknas som alkoholister. Efter gymnasiet blev det någon gång i månaden när det fest men i 24-års åldern hade jag tröttnat och har inte druckit ngt sedan dess. Jag drack för att festa, alltså för att bli full och har aldrig egentligen uppskattat smaken. Men till slut tröttnade jag på fester och känslan av att vara berusad. Då kunde jag lika gärna skippa det helt eftersom det inte tillför mig något, det är inte gott, det är otrevligt att vara berusad (tom att bara vara lite ”glad och fnittrig”), det är dyrt och onyttigt. Det är alltså inget moraliskt val för min del, jag gillar det bara inte.