Månadsarkiv: mars 2018

Skrivet

Foto-fail

Ibland tar jag ofrivilligt någon mycket märklig bild- här en sådan från vår senaste uteritt 🙂 .

Det ser ju ut som att Vickster har Sveriges klenaste hals vilket jag tycker är extra kul eftersom halva hästen IRL består av en jättehals som tidigare tom oroade mig pga sin storlek (en späckhals kan vara ETT tecken på fångvarning även om det i Vickes fall mer handlar om muskler än fett 🙂 ) !

Skrivet

Fredag- geléhallon

Idag var det Olofs tur att rida Vicke och jag tycker nog att den sistnämnde inte bara är inne i ett bra flow utan har höjt sig ett snäpp på flera områden.

Bakbenen sviktar bättre och formen är mycket mer ”uppe och framme”- även på kandaret som ju Olof alltid rider på.

Jag har ju tidigare undvikit att lägga ut filmer när han rider just för att jag vet hur ”form-rabiata” en del är och man har absolut kunnat ha åsikter om denna.

Men man kan inte ändra om och förbättra allt hos en häst samtidigt och omedelbart så jag har inte haft panik av att Vicke stundtals har dippat mycket med huvudet när det blivit tungt och/ eller jobbigt och nu ser det som sagt mycket bättre ut.

Det märks också att Vicke nu är så långt kommen i sin utbildning att det handlar mer om finjusteringar och teknikträning än att jobba sig rejält trött- guld för hållbarheten!

När Olof hoppade av gjorde han som han ofta gör; petade på Vickes bakdel och konstaterade så som det alltid är ”han är som ett geléhallon 🙂 ”.

Och ja, att det dallrar när man trycker på korset och inte känns spänt och som att hästen känner obehag är ju även detta bra och positivt för en hållbar häst 🙂 !

Skrivet

Vad har ni lärt er?

Den här lilla skämtbilden fick mig att tänka ”aldrig mer” och då syftar jag på tidigare hästar jag haft som, handen på hjärtat, saknat tillräcklig EGEN bjudning.

I ett fall kom det smygande över tid och med ökade krav och när jag därefter köpte först Kreon och sedan Vicke och fick något att jämföra med så har jag ännu mer  insett vikten av egen bjudning.

Så det är en sak jag har lärt mig; att aldrig mer tumma på ärlig bjudning!

En annan, som delvis hänger ihop med ovan är att ”inte hålla på för länge”.

Jag tycker att det ibland är lite kontroversiellt och även skambelagt att sälja en häst som man inte klickar med och jag vet många som kämpar på, enligt mig, in absurdum.

Så länge man ser en utveckling, tycker det är kul osv ska man absolut ”kämpa på” men man bör kanske också rannsaka sig själv, gärna med sin tränare tex och fundera på ”är det lönt”?

Man ska inte ofta känna hopplöshet, ledsnad, ovilja att rida, avundsjukt snegla på andras hästar osv- därtill tycker jag att ridsporten är för kostsam, tidskrävande, energislukande osv.

Sedan är det väl alltid lätt att vara efterklok; när man är mitt uppe i något ser man inte alltid klart, orkar inte fatta beslut, tror kanske inte att det finns något bättre (gäller ju alla förändringar; ett jobbyte, separation etc) men oftast (alltid för min del) BLIR det bättre!

När jag tex tänker på hur jag kämpade med Decimas tungfel i nio (NIO!!!) år fattar jag i efterhand inte vad jag höll på med.

Alla tips och trix, alla konsultationer av veterinärer, massörer, equiterapeuter och gud vet vem mer, all utrustning jag provade (jag har fortfarande bett nog att fylla en halv ridsportaffär….) osv.

Jag hade besparat både mig själv och även hästen mycket om jag sålt henne tidigare- det är lätt att inse nu.

Så det har jag lovat mig själv; att i framtiden sälja mycket snabbare och inte ”hålla på” i flera år.

Har ni gjort liknande erfarenheter genom åren? Insett vad ni aldrig mer vill göra/ köpa vad gäller hästar och ridning? Eller annat?

Skrivet

Torsdag- omväxling

Idag bytte jag löslongeringen som vanligtvis står på schemat när Vicke har vilodag mot longering ute i snön.

Jag var rädd att det skulle bli för mycket styltor unde hovarna men det gick faktiskt bra för Vicks att både trava och även galoppera lite samlat- fördelen med en lugn och välbalanserad häst.

Min gissning utifrån rådande väderlek är att det mesta av snön kommer att vara borta snart om det inte fylls på med mer men vi får väl se!

Skrivet

Oberäkneliga smittor

Jag tillhör dom som INTE stannar hemma vid förkylning och det har inte alltid setts på med blida ögon av kollegor/ andra som menar att man är egoistisk som riskerar att smitta andra.

För mig är det dels en ekonomisk fråga (jag vill inte förlora vad jag tycker är rätt så mycket pengar på att stanna hemma) och dels en åsikt att man aldrig kan veta när och om man smittar någon.

Jag som brukar dras med seglivade förkylningar kan liksom inte stanna hemma i flera dagar ”bara” för att jag KANSKE kommer att smitta någon.

Och här kommer det som jag lutar mig mot vad gäller smittspridning och som jag också tycker är väldigt märkligt; jag och min fd man smittade ALDRIG varandra med förkylningar under mer än 10 års tid tillsammans (jodå…vi delade säng osv 🙂  ) och nu har det visat sig vara samma sak mellan mig och Henrik.

Visst har vi varit förkylda båda två men flera månader efter den andre…visst är det konstigt?

Så om man inte alltid (eller i mitt fall ALDRIG)  smittar sin partner…ska man då verkligen stanna hemma för att man kanske, eventuellt, möjligen smittar någon annan?

Skrivet

Onsdag- program

Min känsla just nu….

Har avverkat en rogivande morgon i stallet, jag är ju där 9 gånger av 10 just vid denna tid och bara senare om jag ska träna för Olof men de morgnar jag inte jobbat natten innan och jag inte är trött av detta är absolut bäst.

Det är så skönt att ha hela stallet och ridhuset för sig själv och att göra alla sysslor i lugn och ro.

Ridhuspasset idag ägnades åt fortsatt programträning och nu har jag bestämt mig för att rida program hemma så frekvent att jag ska kunna göra det bra och ”i sömnen” oavsett vad på tävling.

Jag är ibland liiite för mycket ”det blir säkert bra när jag väl är inne på tävlingsbanan” och det  är inte rätt resonemang…det är jag ganska säker på 🙂 .

Skrivet

När schemat inte är optimalt

Jag har de senaste veckorna läst en hel del inlägg på nätet från ryttare som inte har kunnat rida som de har velat/ planerat och så är det delvis för mig också just nu.

Jag vill egentligen helst inte rida i ridhuset 3 dagar i rad och hade förr känt mig ganska stressad om jag var tvungen att göra det men nu har jag faktiskt tänkt om.

Nu tycker jag inte att det är hela världen om jag någon enstaka vecka om året rider väl många gånger i ridhuset- det är ju inte så att jag har satt det i system och jag tror knappast att Vicke far illa av det heller.

Det känns bättre och vettigare att prioritera ridning på bra underlag än att till varje pris rida ut för omväxlingens skull även om det skulle vara halv storm, hällande ösregn, jättehalt eller någon annan omständighet som nästan garanterar en ”oskön” och till och med riskabel ridtur.

Samma sak vad gäller hagvistelse: jag vill generellt ha Vicke ute så många timmar som möjligt varje dag men är vädret ”för djävligt” dör han faktiskt inte av att komma in några timmar tidigare eller till och med stå inne en hel dag (händer inte ens en handfull gånger om året).

Jag vet en del hästägare som är nästan rabiata med ovan och har själv också varit det i perioder men det känns skönt att kunna släppa lite på kraven och inse att varken världen i allmänhet eller hästen i synnerhet går under om det inte blir som jag helst vill ha det 🙂 .

Skrivet

Tisdag- 4 plus och minus

Så här vackert var det vid 7 i morse på väg hem från jobbet och sedan dess har det fina vädret bara fortsatt.

Men det ska vara Skåne till att det är minus 4 ena dagen och plus 4 dagen därpå…

När jag kom till stallet strax efter lunch gassade  solen och jag ansåg att Vicke säkert skulle ha det bättre med bara ett och inte två täcken på sig ute.

Vicke var helt koncentrerad på spannen med morötter som jag tog med så jag drog av täckena, lät honom lufta pälsen lite och tog sedan med den ena täcket tillbaka till stallet.

Efter ytterligare någon timme ute åkte vi till Olof där Vicke visade sig från sin bästa sida.

Jag hade en jättefin känsla under hela passet och vi jobbade mycket med samlingen i trav och galopp.

Jag känner en helt annan lätthet i jobbet nu, tidigare kunde jag ha ganska mycket i handen men idag var det verkligen en fin självbärighet och jag behöver inte heller ständigt ”bearbeta” Vicke med skänklar, vikt och tygeltag utan kan mer ” åka med” på ett positivt sätt.

Invigde mina vinterstövlar som jag berättade om igår och jag ger dom högsta betyg. Synd att de inte är estetiska nog att tävla i (de är bruna).

Tänkte visa Olof hur bra det går att träna dressyr i termobyxor (han är den enda person som är mer frusen än jag av alla jag känner) men ärligt talat var det för varmt idag 🙂 .

Bloggaren Matilda Holmströms schabrak från Mias lever kvar hos mig sedan något år- bästa schabraken om ni frågar mig!