Så här i semestertider undrar jag hur ni som har djur gör och resonerar kring att resa iväg, utomlands eller i Sverige?
Reser ni bort alls?
Om ni gör det; tar ni med er djuret eller ordnar ni passning och av vem i så fall?
Stallkamrater, grannar, släktingar, pensionat?
Tycker ni att djurägandet begränsar er vad gäller resandet; ekonomiskt och /eller pga att ni inte kan/vill lämna bort djuren?
Hade ni rest oftare om ni inte hade djur?
Både jag och Henrik är väldigt roade av att resa och jag är övertygad om att vi hade gjort det oftare och också mer spontant om vi inte hade behövt att ta hänsyn till Molly och Vicke.
Vi har ändå haft jättebra människor som passat båda men det går inte att komma ifrån att det krävs en del planering och givetvis också betalning för passningen.
I år tex är mitt nuvarande stall halvtomt då många rest bort med sina hästar och min ypperliga tidigare hästpassare, kompisen Anneli kunde dessutom av olika anledningar inte hjälpa mig.
Nu löste det sig ändå genom att en stallkamrat tog hand om mockning och fodersättning men detta är ju inget man kan förutsätta att någon vill ta på sig, framför allt om det handlar om en vecka som i mitt fall.
Molly passades av en familj som också tidigare haft henne när vi rest men där gällde det att passa in vår resa så att inte de också skulle resa samtidigt (de reste iväg dagen efter att vi kom hem).
Vi sa redan när vi skulle köpa Molly att det här med passning måste gå att lösa något vis då vi absolut inte vill avstå från ett så stort gemensamt intresse men jag vet också en hel del djurägare som inte VILL lämna djuren eller har något större intresse av att resa för den delen.
Hur gör och resonerar ni?
Det var en period på kanske fem år då jag inte ägde ett djur och då reste vi mycket. Jag vill dock alltid hem efter två dagar. Jag jobbar mycket och med två hästar är jag inte hemma så mycket. När jag är ledig vill jag bara vara hemma. Jag har också ett stort kontrollbehov och det gör att jag har svårt att lämna bort mina djur. Det verkar bli värre med åldern.
Jag är väldigt tacksam över att jag tycks ha en avstängningsknapp på resor som gör att jag i princip inte ägnar Vicke en tanke- det kanske kallas självbevarelsedrift 🙂 ?
Hemma är det verkligen raka motsatsen, nästan allt kretsar kring den jäkla hästen och hade det varit likadant när jag är bortrest hade det nog varit bättre att stanna hemma.
Inte så kul för ens partner heller om man ständigt ska babbla om hästen och undra hur han har det även om Henrik minsann kan säga att han saknar Molly då och då.
Sedan ÄR man ju inte den enda i hela världen som vet hur hästar i allmänhet och Vicke i synnerhet ska tas omhand- det har jag varit tvungen att inse ha ha ha.
Reser inte så mycket, dels pga ekonomi (lägger allt på hästarna haha) och dels pga att jag inte är så jätteintresserad av det, är hemmakär och vill oftast hem igen efter ett par dagar. Men de gånger jag åker så får det bli mamma eller syster som tar hand om hästarna och hundarna, har en bror som kan vara hundvakt också och i nödfall kan han ta ngt med hästarna men inte hela ansvaret för dem. Men händer inte så ofta, sist jag var bortrest var förra sommaren, 2 dagar på EM i Göteborg, gången dess för innan var det 2 dagar på EM i Herning, lite enkelspårig haha. Jag nöjer mig egentligen bra med lite dagsutflykter som ”resa” sedan är jag rätt nöjd med ”turistande”…
Ja, djuren begränsar mig definitivt. Inte ekonomiskt, men det är alltid extra faktorer att kolla om jag vill vara iväg längre stunder – kan någon passa dem? Under hela perioden? Räcker det att de får ”hembesök” eller måste de lämnas bort/någon bo hos dem?
Jag kanske inte hade rest mer utan djur, men det hade definitivt varit enklare varje gång jag skulle iväg om jag inte hade haft dem 🙂
Ja absolut är det lite meckigt. Att lämna Molly på hundpensionat finns tex inte på kartan annars hade ju det varit jättesmidigt eftersom det vimlar av dom i mina trakter.
Att Vicke alltid vilar när vi reser bort är helt kalkylerat- jag planerar hans vilor utifrån våra resor och vice versa då det känns tryggast att inte låta andra rida.
Vicke ÄR ju snäll till 95 % vid uteritter men när han väl ”gör” något är han desto otäckare.
Vill inte utsätta hobbyryttare för detta och inte heller att någon ska sitta och rida honom i ridhuset konstant.
Hade jag velat att Vicke skulle ridas hade jag kört honom till Olof men dels hade det blivit onödigt dyrt och dels behöver Vicke, som alla andra hästar, vila så då kan han lika gärna göra det när jag är bortrest.
Hästen begränsar inte mig, hon står på anläggning med full service och jag kan få henne skrittad för hand eller på band, eller riden av min tränare (eller någon kompis, men helst inte).
Hundarna däremot… är så rädd om den lilla att det finns extremt få människor som jag vill lämna bort dem till, allt över en helg blir därmed direkt problem. Brukar lösa det med att hundpassaren får bo i mitt hus, det gör allt enklare (för mig), men inte alltid det fungerar. Jag reser med andra ord inte ens hälften så mkt som jag skulle vilja, men jag har helt underbara djur istället =)
Katterna får vara hemma och så kommer någon och matar dem (antingen släkting/vän eller någon pålitlig ungdom som vill tjäna fickpengar). Inte jätteroligt för dem (katterna alltså) men de klarar sig. Har till och med lämnat dem ensamma något dygn då och då (det är nog olagligt tror jag men de tar verkligen ingen skada, de blir på sin höjd lite uttråkade). Den lite mer ängsliga av katterna nästan dog av stress när han hade varit på kattpensionat så det gör jag inte om…
Försöker komma iväg ca 3 ggr per år. Hade säkert blivit mer om vi inte haft djur rent ekonomiskt. Oroar mig inte för djuren, katterna får tillsyn, hästarna sköter de inhyrda och hunden lämnas på pensionat.