Sitter och läser ett inlägg om det här med att vara ”lyckligt lottad” där skribenten menar att det långt mer handlar om vad man själv GÖR än att man är/ har varit just lyckligt lottad.
Själv skulle jag vilja säga att det är en kombination av båda.
Man kan absolut vara lyckligt lottad så tillvida att man föds med eller får/ har vissa ”fördelar” som underlättar i varierande grad i livet.
De som vägrar att se och erkänna detta är naiva menar jag och vill inte se sanningen.
Sedan kan man utan tvekan komma minst lika långt och längre genom eget agerande så att säga; om det så handlar om träning, arbete, utbildning osv.
Men åter igen så kan man inte komma ifrån att en del saker rustar oss bättre för livet, om det så handlar om att man föds i ett ”bra” land, har bra föräldrar, bra ekonomi, bra genetiska förutsättningar eller vad det nu än kan handla om.
Jag har tänkt på detta ibland när jag jobbar med min egen häst.
Sådant som har tagit jättelång tid att utveckla hos honom har en del hästar ”gratis” redan vid inridningen.
Den elasticitet, förmåga till samling eller ökningar tex som jag har tränat i år liksom bara finns hos vissa hästar.
Klart som f..n att detta underlättar även om dessa hästar så klart kan ha andra svårigheter.
Tänkte också på det nyligen då jag studerade en häst som inte ridits på flera månader.
Den ser jättefin ut i kroppen och när den nu reds bar den upp sig hur fint som helst medan det finns hästar som ”rasar ihop” bara efter en kortare vila, både rent kroppsligt men också ridmässigt.
Ja, olika falla livets lotter…det menar jag, att man sedan kan påverka mycket men inte allt är en annan sak….
Självklart spelar förutsättningar roll och allt går inte bara för att man arbetar hårt. Är du född i slummen i något U-land så kan du jobba stenhårt utan att lyckas med det du vill, visst några få gör det och det är ju fantastiskt men det är nog kombinationen omständigheter och hårt arbete som gör det, inte BARA att man jobbar hårt.
Tänker på USA och ”the american dream” att alla kan lyckas om man jobbar tillräckligt hårt, rent skitsnack. En ensamstånde mamma som jobbar för minimilön och har flera jobb bara för att försörja sig och sina barn jobbar nog fan så mkt hårdare än han som föddes i en familj med hyffsad inkomst som kunde spara ihop pengar till universitetet så att han kunde få en bra utbildning och ett bra jobb. Skulle det räcka med hårt jobb hade mamman varit jävligt framgångsrik….
Håller med, givetvis är det en kombination av hårt arbete och förutsättningar. Jag tycker att det är ett obehagligt och dömande förhållningssätt att bortse från människors förutsättningar. En förlängning av det synsättet blir att den som inte lyckas kanske inte har försökt ordentligt.
Sant!