Åhhhh vilken vacker morgon att köra till Olof för att träna.
Jag ville verkligen föreviga den magiska dimman och tidiga morgonsolen men det gick väl sådär; dels pga min ”fotoutrustning” (läs: telefonen) men också för att jag inte hade tid eller möjlighet att tvärstanna på vägarna med hästen i släpet. Men det är i stunder som dessa som man inser hur lyckligt lottad man är som bor i ett så vackert landskap.
Hos Olof tränade vi vidare på den samlade galoppen och jag fick glimtar av hur det säkert känns för proffs på den svåraste nivån mest hels tiden gissar jag. Vi amatörer får nöja oss med korta sekvenser men jag ropade glatt till Olof ”så här hade jag kunnat sitta hela dagen”!
Med en självbärig häst som bara jobbar utan att jag behöver anstränga mig det minsta utan bara göra pyttekorrigeringar- tja…det är mitt mål som jag strävar efter i alla fall!
Efter mest galoppjobb brukar traven kännas ”at it’s best”- så även idag.
Jag visade upp skolorna bra tycker jag- målet är att göra det även inne på en tävlingsbana. På framridningarna har jag lyckats väldigt bra på senare tid men det är ju inte där poängen sätts…tyvärr för min del ha ha ha.
