Min man Henrik hade ingen hästerfarenhet alls när vi träffades för 3 år sedan och han kan ibland reagera på saker som ”hästmänniskor” gör eller säger som ter sig märkliga för honom.

Själv är jag luttrad efter mer än halva livet i denna värld men även jag förundras ibland.

Ta det här med hästbloggar tex.

Jag tycker att jag själv är lyckligt förskonad från märkliga och/ eller elaka kommentarer och jag tror att det framför allt beror på att merparten av mina läsare är vuxna ( och vettiga ha ha).

Men visst har jag också över åren noterat att det så fort det ska skrivas något negativt så dyker det helt plötsligt upp namn som aldrig har kommenterat förut; om det sen beror på att man inte vågar kommentera under sitt vanliga namn/alias eller det faktiskt är läsare som bara vill kommentera elakheter låter jag vara osagt och det är ändå inte så vanligt.

Men jag följer också en ungdomsbloggare sedan länge; Nellie Berntsson som är 18 år och tävlar i hoppning.

Alltså….ni ska läsa en del av kommentarerna hon får!?!?!

Det är banne mig ingen måtta på hur ”man” (gissningsvis/ förhoppningsvis ungdomar och barn) hugger på allt möjligt hon skriver; hennes formuleringar, åsikter, saker hon gör eller inte gör, hennes sätt mot hästar och människor osv i all oändlighet. Det är helt makalöst vad man kan kräka ur sig, missförstå och ha åsikter om.

Min personliga teori är att åsikterna flödar när det handlar om saker man skriver om barn eller djur….för många är ju djuren som deras barn.

Och när något ligger en så varmt om hjärtat så har man åsikter och om andra inte tycker som man själv i olika frågor så är det lätt att man ”hugger”.

Jag har nämligen sett samma sak på olika hundforum; även där blir det tjafs och bråk om allt möjligt som har med dessa djur att göra.

Eller så är det så oavsett vad man skriver om idag?

Jag följer ju inga andra bloggar; kanske är det så att även tex inredningsbloggar, bloggar om trädgårdsskötsel och matlagning får kommentarer som får bloggägaren att skaka förundrat på huvudet?

Vad tror ni?

Det är nu 7 år sedan jag sålde Archie till Vällingby ridskola och min vana trogen kollar jag honom i TDB då och då.

Ser att han gjort en handfull starter i år också på lokal nivå och mestadels gått på över 65% i LB.

Jag tycker f..n i mig att det är strålande av en 15 år gammal häst som jag sålde just för att han inte ville tävla på en högre nivå än lätt klass.

Fantastiskt att ridskolan ger sina elever denna möjlighet också och jag blir varm i hjärtat av att tänka på att det blev bra för oss båda med försäljningen- så känns det för mig i alla fall!

Läser följande på Facebook:

Kom ihåg att sparka undan skiten när ni är ute o rider på vägarna.. kommer man inte upp igen så får man ta bilen o åka o städa efter sig! Vet att de flesta gör det men onödigt att slarva o förstöra för oss som sköter sig o sura grannar är sjukt jobbigt..

Håller ni med eller gör ni som jag och många med mig vill jag hävda: ni plockar INTE upp hästbajs vare sig under pågående ritt eller genom att köra till bajshögen i efterhand?

Jag tycker att det är lite överdrivet att hävda att man ska plocka upp hästbajs, framför allt om man är medveten om vad det innehåller.

Det mesta pickas upp av fåglar, sköljs bort av regn osv och om man dessutom bor i ett område med hästar så får man nog räkna med att bajs kan hamna under ens däck.

Sedan kan det väl bero på var man rider också tänker jag- om man inte absolut måste så kan man ju undvika villaområden tex.

Men att köra tillbaka på allmänna grus och landsvägar för att plocka bort bajs vet jag ingen som gör och har aldrig heller varit med om att mina ridsällskap har hoppat av under pågående ritt.

Kan och vill man hoppa av osv så ska man göra det men jag skuldbelägger inte de som låter bli.

Har ni också noterat den enorma tillgången på äpplen i år?

Medan det var väldigt skralt på grenarna förra året ser jag nu massvis med träd som verkligen dignar under bördan av frukt.

Som vanligt tänker jag hur synd det är att så mycket äpplen bara ruttnar bort som fallfrukt medan man ju kan göra så mycket med dom, både som ”människoföda” och till att dryga ut olika djurs kost.

Vicke gör så gott han kan i alla fall och äter under flera månader om året ca 10 äpplen om dagen uppdelat på 3 fodringar.

Han är rätt så blasé och kan lämna äpplen en stund för gräs eller annat han hellre stoppar i munnen men till slut slinker de ner.

Jag är noga med att inte ge för små äpplen (kart) och ju surare äpplen desto färre ger jag.

Själv är jag tokig i äppelkaka och var förr duktig på att frysa in skalade och skivade äpplen för framtida pajer.

Numera är jag lite för lat för dylika projekt men det går alltså utmärkt även om äpplena blir lite mer vattniga efter upptining.