I morse blev det ett väldigt lugnt dressyrpass i ridhuset med målsättningen att få ett bra stöd fram till bettet och därmed en önskvärd förbindelse genom hela kroppen- något som kan fallera ibland för vår del.
Men dagens känsla var mycket fin och jag avslutade nöjd.
Just nu är jag ”hästvakt” åt bortresta stallkamrater så jag gör ”trippelt” av allting- mockning, fodersättning osv.
Det går bra enstaka dagar men det är onekligen bekvämt med bara en häst att fixa åt.
På tal om bilden ovan: har era hästar också ett ”scary corner” i ridhuset? Vicke har det absolut och ibland är det sååå tröttsamt att han vill spänna till varje gång man passerar fast man har ridit där 764 varv sedan tidigare…
Inte i ridhus, men på ridbanan . Ligger en granngård nära ena hörnan av paddocken o där vill han gärna spänna sig, allrahelst i början av passet.
Vicke har/ har haft en sådan hörna i nästan alla ridhus vi tränat i frekvent. Till hans försvar (även om jag suckar trött) HAR det funnits ”saker” i hörnan att titta på, oftast i ganska stor mängd. Allt från hindermaterial, stolar och jag vet inte allt..
Sköter oftast 3 varje dag, man vänjer sig 😉 Visst är de bekvämt att bara mocka tex en box men tar mig ca en halv timme att mocka, fylla vattenhinkar och fixa foder åt tre stycken 🙂
Man får snabbt in rutinen med fler hästar. Sedan handlar det även om hur renliga/ stökiga hästarna är i boxen och hur enkelt det är att hantera höpåsar, strö, foder.
Måste man gå långt för att fylla på vatten, ska hästarna ha olika sorters foder, tillskott osv….
Ja herrejisses
I 9 år!! Har min lilla röda lämnat pälsen nere i ena hörnan där rullebören med skit står!
Kan inte räkna alla gånger vi ridit förbi i alla gångarter, åt båda hållen men ändock är den lika farlig…. vi har kommit underfund med att damen ifråga nog är lite fisförnäm o luktkänslig för vissa gånger går det huuur bra som trots att kärran ibland är full