Stallbyte

Vicke och jag inledde det nya året med att byta stall- supertrist tycker jag men nödvändigt.

Jag fick i november veta att Vicke sprang ganska mycket i hagen, ett beteende som jag dittills varit helt omedveten om eftersom han alltid stod som ett ljus så länge jag var i stallet (jag brukade köra hem redan vid 10-11).

Tydligen triggades han bland annat av när någon skulle ta in sin häst för att rida men även annat, ibland helt oförklarligt för det mänskliga ögat, fick honom att galoppera omkring- ett beteende jag verkligen inte vill ha, av många anledningar.

Givetvis måste man acceptera att hästar rör sig i fritt tillstånd, absolut, men det måste liksom ske med måtta och inte utgöra risk för vare sig aktuell häst eller andra hästar på anläggningen.

Hagbyte hjälpte inte och jag anser att om en häst inte lugnar sig/ ändrar beteende efter 4 månader- då är det dumdristigt att inte vidta åtgärder.

Absolut skadar sig hästar på alla möjliga vis oavsett hur mycket man än försöker att överbeskydda, säkra upp, vara pro-aktiv, you namn it men om man flera gånger får påtalat för sig att ens häst gör något icke önskvärt- ja, då hade i alla fall jag aldrig förlåtit mig själv om det hände en olycka.

Jag har som sagt inte den blekaste aning om varför Vicke sprungit omkring på detta viset- en bidragande orsak skulle absolut kunna vara den grusväg som går utmed hagen och som sett till läge och storlek är rätt så livligt trafikerad av alla möjliga fordon (bilar, traktorer, lastbilar) och hästar (både kör och ridhästar) men jag har å andra sidan aldrig upplevt en anläggning där så många hästar kunnat ligga ner utomhus helt avslappnade, oavsett väder.

Måttet för min del rågades då jag fick ett telefonsamtal från en stallkamrat som sett Vicke gå omkull (halka) i hagen- detta dagen efter att jag hade skrivit på kontraktet för ny stallplats.

Sedan dess (detta hände kring jul) har jag bara vågat släppa ut Vicke medan jag själv har varit i stallet och det hade så klart blivit ohållbart i längden- så vill jag inte ha häst.

De som känner mig förstår nog hur otroligt stressande hela denna story har varit för mig- jag har aldrig känt sådan tvekan inför en resa som då vi trots allt åkte till Dubai.

Jag har nästan hoppat till varje gång telefonen har ringt eller Messenger har ”plingat” och så kan jag inte ha det.

Jag var livrädd att det skulle hinna frysa i hagarna innan flytten- att galoppera på knöggligt underlag är typ det sista min häst med sin gamla hovledsskada och klena framhovar behöver.

Sedan är det väl rena turen att Vicke varken hann skada sig, trampa av skorna eller stirra upp någon annan häst så att DEN blev skadad innan flytten och nu är det bara att hålla tummarna att beteendet inte upprepas i det nya stallet.

Jag har några gånger fått frågan om Vicke inte har trivts i stallet men jag kan med handen på hjärtat inte påstå att jag sett minsta tecken på detta.

Tvärtom har han aldrig ätit så mycket som under dessa månader (fri tillgång på stråfoder ingick), han ser fantastiskt fin ut i hull och hårrem och han har varit helt som vanligt att rida, dvs positiv, framåt och tja….utan något förändrat beteende alls.

Jag kommer att uppdatera mer längre fram men kan redan nu berätta att detta stallet är mindre (8 hästar totalt), att det finns en lösdrift precis bredvid Vickes hage (alltid sällskap) och att hans utebox vetter mot hagen som bara ligger några meter därifrån.

Hela miljön är också lugnare då det inte går någon väg vid stallet/ hagarna så mycket bättre förutsättningar än så har jag inte kunnat skaka fram när flyttbehovet blev så akut.

Jag hoppas detta blir bra och känner i alla fall att jag har agerat- inte bara hoppats på det bästa….