Ja, som jag skrev i del 1 så har jag ändrat mig i en hel del hästrelaterade frågor över tid och jag tänkte fortsätta att berätta om detta.
När jag köpte min första häst hade jag den uppstallad på en ridskola och i alla fall där var det inget konstigt att även hobby/promenadhästar åt 3-4 kilo havre/ dag.
Det gjorde flera av mina hästar också och i ett fall blev det en dyrköpt erfarenhet, Archie fick fång.
”Så klart” inte bara av havren men den bidrog gissningsvis; han var i överhull och detta i kombination med annat utlöste fången.
Numera är jag något försiktigare med kraftfoder och just nu ger jag bara krubbskrammel eftersom analysen har visat att stråfodret räcker väl för Vickes behov.
Vad gäller mockning har jag alltid varit supernoga med just den biten och på den fronten har jag inte ändrat mig.
Har alltid haft rikligt med strö men däremot vågat prova några andra strömedel än halm som jag fortfarande föredrar.
En annan sak där jag definitivt inte ändrat åsikt är kring underlagets betydelse; jag tycker att det är såååå viktigt.
Jag har många gånger harvat diverse banor innan ridning och är även vid uteritter noga med var jag rider.
Vad gäller uppstallning generellt skulle jag idag kunna tänka mig att prova lösdrift, en tanke som inte hade föresvävat mig för x år sedan.
Men även idag skulle det mycket till; det skulle verkligen vara under optimala förutsättningar, tex om jag hittade en lösdrift där Vicke kunde gå med sin gamla vapendragare Leon.
Att däremot slänga in honom med en drös främmande hästar är fortfarande otänkbart och det faktum att jag på mycket kort tid känner till 2 hästar som avlivats på grund av sparkskador i hagen bidrar absolut till min aversion.
Men annars har jag nog mest pendlat i åsikt vad gäller just hagvistelse.
När jag köpte min första häst var det på den anläggning där jag stod i ca 20 (!) år inget konstigt att hästar bara gick ute 2-4 timmar/ dag och i perioder har även den häst jag ägt just då bara gått ute i kanske 4-5 timmar.
Då kunde jag leva med detta, idag är det otänkbart.
Då accepterade jag också grushage året runt- idag vill jag att min häst ska kunna äta i varje fall lite gräs.
Ridmässigt så är jag inte längre intresserad av att hoppa; jag blev rätt så botad när jag ramlade av för 3 år sedan och skadade min nacke.
Dressyren ligger mig lika varmt om hjärtat som alltid men två saker som jag har lärt mig den hårda vägen är att jag aldrig mer vill äga en häst utan bra egen bjudning och att jag nu aldrig skulle behålla en ”icke passande” häst i flera år.
Med facit i hand borde jag har sålt Décima myyyyycket tidigare och Archie lite tidigare i stället för att lägga så mycket tid, pengar, arbete, känslor….ja allt…med så dåliga resultat.
Ja, det var lite om mitt ridliv över tid…väldigt mycket är sig trots allt likt men en del har ändrats, till det bättre om jag får säga det själv och tur är väl det- jag ÄR ingen älskare av förändringar per se men ibland måste de göras och många gånger blir det lite eller till och med mycket bättre.
Kul att läsa! Håller med om lösdrift, för ett år sedan skulle jag blankt säga nej (om det inte var en yngre häst) men nu är jag mer positiv
En person visade mig nyligen sin lösdrift och det var en ren njutning att se.
Rejält foderbord med fri tillgång på stråfoder, torr, enorm gräshage, ett rejält skjul med massa halm, daglig mockning och någon form av thermobar för en större mängd hästar.
Jag har också sett lösdrifter på mycket begränsad yta där 90 % av marken består av gyttja på höst och vinter.
Sedan finns det så klart allt däremellan.
Så mycket forskning stödjer ju lösdrift men många, så även jag, vill ha bekvämlighet mycket för min egen skull.
Men hade det bara funnits ett bra stall i anslutning med möjlighet att tex förvara utrustning på ett bra sätt så hade jag som sagt kunnat tänka mina att prova lösdrift- med rätt sällskap osv.