Läser på ett facebookforum om en hästägare som tagit av sin gamla häst skorna och nu konstaterar att den är jätteöm när den rids (long story short).
Jag blir ärligt talat helt beklämd när jag läser en del av svaren och inser att en del driver detta med ”barfota är bäst” ta mig fan in absurdum.
Flera påpekar att det kan ta månader innan hästen/ hoven vänjer sig vid att vara utan sko och jag måste fråga mig varför den ens SKA vänja sig alla gånger?
Jag vet ju hur ömfotad Vicke är tex och frågan är om han någonsin hade kunnat gå utan framskor och hur lång tid jag skulle…ja rent ut sagt PLÅGA honom innan han vande sig?
Och varför? Av snålhet? Bekvämlighet?
Ja, det finns säkert hästar som går utmärkt utan skor men frågan jag ställer mig är om de inte hade gått ÄNNU bättre med?
Vill man inte ha det mest optimala som går, inom rimliga gränser?
Nä…jag fattar det inte.
I alla fall inte om vi talar om hästar som rids och där man kräver någon form av prestation?
Vad säger ni?
Håller med dig. Jag är lite av uppfattningen att ”If it ain’t broken, don’t fix it”
När Loppan skulle opereras var det ju skor av och trots att hon aldrig vart ömfotad med skor så blev hon ju otroligt ömfotad utan. Reds inte utan promenerades vid hand väldigt korta stunder som du vet. När hon sedan skulle få skorna tillbaka på och verkades så hade hon blodsutgjutelser i sulorna båda fram. Alltså typ blåmärken i hovarna. Konstigt hon inte ville gå på grus
kan säkert fungera för de som är vana sen tidigare men att vänja in en häst som ”alltid” haft skor är nog otroligt svårt. Hur många kan tex undvika att gå på grus med sin häst flera månader medan hovarna byggs upp? Tror inte vi skulle gått så bra heller med stora blåmärken under fötterna.
Håller med, helt vansinnigt!
Barfotafolket är lite av en sekt, de predikar om sin barfotalära och allt annat är skit. En häst som har bra hovar och är van och klarar att gå barfota, bara kör på om det funkar. Men om den inte är van, visar ömhet osv så anser jag det vara rent djurplågeri att försöka härda hovarna och ha den barfota till varje pris. Ett argument är ju ofta att vilda hästar inte har några skor. Men vilda hästar är det ingen som bryr sig om om det är lite halta och ömma- de som inte hänger med sorteras ju ut naturligt. Våra hästar lever ju lite annat liv, vi vill att våra hästar ska kunna prestera, hålla och vara friska länge.
Har hört skräckhistorier om barfotamänniskor som till varje pris vill ha sin häst barfota, ett exempel är en barfotaverkare som köpte en fin läromästare till sitt barn, säkert gått skodd hela livet. Men det skulle den ju inte göra nu utan den skulle gå barfota. Innan barnet fick träna och tävla var hen tvungen att rida i flera månader på grusvägar och asfalt för att härda hovarna, om den haltade eller visade ömhet så behövde den bara stärka hovarna på grusvägarna. Stackars ponny säger jag bara…
Jag kan bara instämma.
Dels går det inte att jämföra våra för ridning avlade hästar med vildhästar och dels så tjatar jag vidare om detta med ”optimala förutsättningar”.
Även om många hästar KAN gå utan skor så är jag rätt så övertygad om att de hade gått ännu bättre med.
Sedan får man inte glömma att skoning kräver skicklighet och intresse för vad som passar den enskilda individen bäst för ”så klart” kan även hästar med skor påverkas negativt beroende på hovslagarens oskicklighet.
Kan de gå barfota låt dem vara barfota, behöver de skor, sko dem svårare en så är de inte.
Nja….håller inte med.
Att ”kunna gå barfota” är för mig inte samma sak som att ”barfota är det BäSTA för hästen” och jag vill ha det bästa, inom rimliga gränser så klart.
Man kan tex förbättra en dressyrhästs rörelsemönster med skor och varför skulle man då låta bli?
Självklart behöver de skor för att balansen osv ska bli bra sko men tänker överlag att de finns många hästar som lika väl hade kunnat gå barfota, min egen var barfota när han kom han tog sig fram överallt på både grus och annat utan att ens blinka. Nu har han skor men de är ren lathet från min sida och för att han skulle kunna ta sig fram i hagen i vinter. Då är han ändå 4 år gammal och fick sina första skor sent som 3 åring. Medans vår 3 åring i stallet fick sina första skor redan som 1 åring när hon kördes in.
När Romeo slutade ridas och blev permanent haghäst och pensionär. Vid ungefär 25 års ålder så slutade vi sko honom. Då blev det endast verkning och han hade fina hovar. Har för mig att han fick någon hovböld i samband med detta men bara en.
Jag tycker i praktiken att alla hästar som skall användas för någon mer avancerad ridning än hasa runt långsamt i skogen bör skos.
Vissa mindre/härdigare ponnyraser undantaget möjligen om de rids av lätta ryttare.
Det är en enorm skillnad på hur en liten, robust och smäcker vildhäst lever jämfört med en ridhäst som förväntas balansera ganska många kilon extra vikt i gångarter och på underlag den inte själv väljer.
Bara för att det finns människor i Amazonas djungel som lever barfota har jag ingen större lust att börja med det i Paris liksom…
Instämmer!
Och många gånger är underlag utomhus ”värre” (steniga tex) så även hästar som inte ”tränas” kan behöva skor.