För några dagar sedan blev det ännu en ny stallflytt för Vicke- nu står han i ett 9-hästars stall i Staffanstorp och 5-6 minuter från vår lägenhet.
Det var just avståndet som fällde avgörandet; jag kände väldigt snabbt i Torna Hällestad att det blev för drygt och dyrt med körningen.
Även om det ”bara” tog 16-17 minuter att köra dit hemifrån (men 30 minuter från jobbet) så blev det ändå jobbigt för mig som aldrig har gillat att köra bil och framför allt de dagar då jag dessutom skulle köra till Ninas träningar (2 ggr/ vecka).
Min bil drar ganska mycket bensin och har liten tank så jag fick tanka mer än en gång i veckan och det kändes för ”ovärt” att hålla på så när det blev en plats ledig i ett stall så mycket närmare.
Jag har ju många gånger skrivit om att det optimala stallet inte existerar enligt mig- man får alltid göra avkall på något, stort eller smått.
Och vad som är detta ”stort eller smått” kan också ändra sig över tid liksom vad man absolut kan eller inte kan acceptera.
Just nu orkar jag inte köra flera mil till stallet tex men skulle ”världens bästa stall” dyka upp kanske jag ändrar mig?
Jag har dock under 90 % av mitt hästägande haft mycket, mycket nära till stallet och kanske är det därför jag känner som jag gör?
Och bortsett från tidsåtgången så har ju bensinen inte blivit billigare och jag vill dessutom kunna komma till hästen snabbt om han tex skulle skadas på ett sådant sätt att han behöver tillsyn flera gånger om dagen.
Ja, vi får se vad som händer i framtiden men just nu känner jag så här 🙂 .
Jag förstår dig. Åkte 15-20 minuter till tidigare stall mot nuvarande 5 minuter. Väldigt stor skillnad.
Tillbaka i Grevie då! Känner igen hagen. Stod i det stallet för ca 10år sedan. Flyttade därifrån bla pga den dåliga ridbanan (som jag till sist inte vågade använda) samt de leriga vinterhagarna och sommarhagarna fulla av stånds. Hoppas att det blivit bättre förutsättningar där nu.
Ridbanan är utmärkt nu och så är det skrittavstånd till ridhus med superunderlag.
Leriga hagar är tyvärr mkt vanligt i dessa trakter.
Så skönt att ridbanan är fixad. Den var djup, full av sten, blev hal vid regn samt lutade väldigt mycket på min tid där. Jag hade anläggningskort i ditt gamla stall och skrittade alltid bort och red på deras ridbana, ridhus eller gräs. Funkade fint med den tiden och hästen jag hade då.
Mycket hinner hända på 10 år 🙂 !
Jag är ju ganska kinkig med underlag så när jag är nöjd är det ett högt betyg.
Är för övrigt livrädd för djupa underlag och/ eller steniga diton så jag skulle aldrig nyttja en sådan bana.
Tycker hagen ser väldigt knagglig ut för en som är kinkig med underlaget…
Jaaa du…att hitta en ”olerig” hage i mina trakter i dagsläget torde vara näst intill mission impossible.
Eller…jag avstod faktiskt ett stallplats med enorma gräshagar som förvisso var oleriga men där det i stället var den stora ytan som var problemet.
Min häst KAN bli orolig vid intag och om han inte tas in först och jag såg framför mig hur han skenade runt i en megahage på slirigt gräs vilket faktiskt skrämde mig mer än den hage han går i just nu.
Ett problem för mig förutom hagens storlek och underlag är att x olika personer ska hantera intagen.
Ju fler personer som är involverade desto större är risken att mina önskemål om att Vicke ska tas in först glöms bort/ förbises.
Så ja, det är mycket att tänka på och försöka göra det bästa av.