Kanske är ni inte alls lika nyfiket lagda som undertecknad men om ni undrar hur ”mitt” nya stall ser ut så tänkte jag visa i vart fall några bilder.
Ni har kanske inte tänkt på det över tid men jag skriver ytterst sällan om andra stallkamrater eller deras hästar och de få gånger detta sker är det i neutrala eller positiva ordalag.
Jag vill inte att andra ska riskera att känna sig uthängda även om min blogg knappast är ”världskänd” men risken för missförstånd finns alltid eller att man inte vill figurera i sammanhang man inte själv valt.
Så här ser utebanan ut. Mycket stor, jag skulle gissa på säkert 30×80 meter eller nåt och med utmärkt underlag.
Väldigt vackra omgivningar också om man tittar rakt fram på bilden även fast skärpan gör att man inte ser den vackra naturen i horisonten.
Bilden ska illustrera hur högt det är i tak i stallet- väldigt bra tycker jag. Jag vill gärna ha så mycket luft som möjligt i stallet och gillar inte när man får en instängd känsla, framför allt inte om den åtföljs av en unken lukt av smuts, ammoniak och gödsel.
Som synes (Vicksters box i bakgrunden) har jag inte långt till ensilaget när detta ska packas i sina påsar.
Jag föredrar att man förvarar balarna på detta viset och inte utomhus där regn och snö kan falla fritt (betalar man per kilo vill man inte betala för vatten ha ha ha).
En jättebra sak med Vickes box, förutom storleken, är att han har en vägg fri, dvs han har inte hästar på båda sidor om sig.
Får jag välja fritt vill jag helst ha en hörnbox så att hästen kan gå undan från eventuellt sura boxgrannar även om just Vickes närmaste sällskap är en tjej som gillar honom och vice versa.
Att ha gott om plats för sina saker uppskattar jag mycket- här mitt foder (inte den blåa och silvriga tunnan i bakgrunden men allt annat bakom grepen).
Just mina tunnor innehåller helhavre, betfor, sojamjöl, mineraler och annat smått).
Skönt att alla har tunnor och inte förvarar foder i papperssäckar eller dylikt- möss finns väl i alla stall oavsett men man behöver ju inte locka dom med mat i alla fall.
I stallet finns på tal om möss 2 välnärda katter som gissningsvis sköter sitt jobb utmärkt av deras rondör att döma.
Som sagt är det skönt med gott om plats och att slippa pressa in sina saker i små skåp/lådor/ annat.
Jag har verkligen försökt att minimera min stallutrustning så gott det går och har sålt av mycket som jag aldrig använde.
Jag ser ingen mening med att ha 20 schabrak tex, tycker redan 10 är för mycket eftersom det ändå inte blir att jag använder alla.
Jag har förstått på andra att man ska undvika att ta foton i sadelkammare pga stöldrisken så denna bilden vill mest illustrera att jag gillar när man har 2 sadelhängare och gärna som här, en sittplats när man sätter på sig stövlarna, putsar sina saker eller dylikt.
Varmvatten kommer jag nog aldrig mer att ge avkall på och att sadelkammaren är både uppvärmd och ordentligt låst är också ett krav från min sida.
Bild på hagen har ni redan sett flera gånger så det blir ingen nu, Vicke har för första gången träd i sin vilket jag är såååå glad över. Pjoskiga Birgitta är tacksam över att sockervaddshästen KAN stå därunder vid regn, om han sedan inte gör det är det i vart fall hans eget val.
Han har sin boxgranne även som haggranne och det fungerar utmärkt.
Verkar vara ett toppenstall! Är lite smått avudsjuk på alla inackorderingsstall som finns. Bor i ett hästtätt län också, men här finns inte alls samma utbud inom rimligt avstånd….
Det finns en otrolig mängd stall i min del av Sverige men trots det nästan inga som uppfyller just alla mina krav. Det är alltid något det fallerar på.
Antingen finns det inget ridhus i närheten eller så måste man ha sin häst med andra i hagen eller så ligger det för långt bort (mer än 2 mil räknar jag numera som ”för långt”).
Foderkrisen har gjort att en del stall inte tar in nya hästar, i andra stall måste man själv ordna stråfoder vilket jag inte är intresserad av.
Några stall har jag fått avstå pga hagrutiner som ej passat eller på tok för små hagar där man inte får lägga ut foder eller med jättedåliga underlag.
Hade nuvarande stall haft eget ridhus hade det varit i närmast perfekt. Nu tar det 20 minuter att skritta till ett superridhus men jag är bortskämd o lat och tycker 20 minuter är liiiite långt, liksom att koppla släpet och köra dit vilket tar 3-4 minuter.
Men att ha nära till stallet (nu ca 5 km) betyder otroligt mycket för mig.
Det handlar, har jag insett, mer om en KÄNSLA än om FAKTISKA förhållanden/ tid för det är måhända inte sååå stor skillnad mellan att tex köra 6 eller 17 minuter till stallet, bensinkostnaden oaktad.
Så ska jag i framtiden flytta hästen till ett stall längre bort ska det verkligen mycket bättre förhållanden till eller att jag av andra orsaker känner mig tvingad.
Tycker verkligen att det ser ut som ett superstall! Rent och snyggt, ordning och reda – och fina hagar! Håller med dig, Birgitta, det vimlar av stall – förvisso – men få eller inga uppfyller alla krav man (läs jag) har. Det som det främst faller på i Skåne, för egen del, är att i princip alla stall har minimala hagar. Jag kan inte längre rättfärdiga beteendet att ställa ett djur som verkligen mår bra av att röra sig (och beta) konstant, i en liten anskrämlig ruta i några enstaka timmar per dag.
Jag förstår dig och instämmer helt, framför allt om man som du, kommer att ha en unghäst.
Jag har genom åren också haft häst i hagar och under förhållanden jag idag inte kan leva med.
Dessutom är hästar olika och det som passar en häst passar inte en annan.
Jag har faktiskt avstått ett stall med enorma gräshagar och lång hagtid för att Vicke har visat att han kan bli rejält orolig vid hagintag om man tex inte tar in honom bland de första.
I stallet jag avstod vet jag att intagen skulle skötas av många olika personer med olika erfarenhet/ kunskap att läsa av hästar och jag såg framför mig en risk hur min häst kunde springa som en tok i sin enorma hage, halka på slipprigt gräs, trampa av sig sina skor osv.
Jag förstår om det låter som värsta pjosket men jag har haft detta djur i 6 år och vet hur han fungerar och har själv haft häst i 30 år och vet hur JAG fungerar och jag orkar helt enkelt inte med den stress det skulle innebära att oroa mig ännu mer än vad jag redan gör över allt som kan hända detta djur.
Han betyder så mycket och skulle inte gå att ersätta med en likvärdig häst så jag får ”skylla” på det :).
För övrigt är nuvarande stall väldigt mycket det jag söker; ”helt och rent” bland annat.
En självklarhet kan man tycka men jag har sett för mycket ihoplappade hagar och stall som dels bokstavligen luktat smuts och dels varit så stökiga så jag hade inte stått ut.
Sedan förespråkar jag verkligen inte kadaverdisciplin där man inte får tappa ett halmstrå på stallgången utan kritik men det är ändå trevligt om det är undanplockat tex, om inte annat av ren säkerhet.
Vi har inte heller en mängd stallpass utan mycket sköts av stallägaren vilket minskar risken för tjafs, missförstånd, olika sätt att hantera saker osv.
Därför jag fortfarande vidhåller att de är så jäkla skönt att ha eget stall. Jag gör som jag själv vill när jag vill, de uppväger fördelarna att ha ridhus faktiskt många gånger, min häst får ha kompisar i hagen som passar honom, han får gå ut och in när de passar oss och när hästarna själva vill komma in utan att anpassa sig efter någon annan.
Om jag någon gång får några miljoner av någon kommer jag utan tvekan att köpa mig en lämplig hästgård.
Tyvärr kostar dylika i mina trakter för mycket utifrån mina krav och därför ”måste” jag vara inackorderad.
Jag vet med mig att jag måste ha närhet till ridhus för att rida/ träna så som jag önskar och det bidrar till svårigheten att hitta lämpligt objekt.
Här finns ett överflöd av ridhus som max tar tio minuter att köra med transport så anser man de viktigt så får man väl lösa ett ridhuskort helt enkelt 🙂 De byggs ridhus på var och varannan gård här nuförtiden 🙂
Även här finns många ridhus.
Promlemet är att det i Malmöregionen är så dyrt med mark att även en liten gård med knappt någon mark till kostar minst 4-5 miljoner om det inte ska vara i vad jag anser ”dåligt skick”.
Jag vill varken bo i ett ruckel eller renovera i åratal och med de avsevärt uppstramade lånereglerna som gäller numera med krav på rejäla månatliga amorteringar så hittar jag helt enkelt inte något som passar både vår plånbok och den hästhållning jag önskar. Inte om jag inte ska ha en körväg på en timme till jobbet typ….
Jag tycker inte alls om att köra bil och att då köra 2 timmar/ dag passar inte bortsett från att det ju tar tid från annat och kostar mycket i bensin.
Vad gäller ridhus skulle jag för övrigt aldrig förlita mig på privata sådana om jag letade hästgård i närheten av ett sådant.
Privata ridhus kan snabbt byta ägare eller så ändrar sig nuvarande ägare plötsligt och vill inte längre hyra ut till ryttare ”utifrån”.
Då är ridskolor och liknande ett säkrare kort även om man också där kan åka på en nit.
En bekant har stall mycket nära en tidigare fantastiskt fin anläggning som dock inte alls sköts bra numera= bekanten vill ej nyttja ridbanorna trots skrittavstånd.
En mindre hästgård här utan ridbana eller liknande ligger på ca 1,5-2 miljoner ungefär. Men i vårt fall fyndades gården till ett skit pris i mot vad den är värderad till idag. De var ett sommarhus som hade drivits som mindre lantbruk i början på 1900-talet. De har visserligen fått lägga 9 år av renovering men de har också sin drömgård.
Allt är väl relativt, ridskolan här i kommunen byggde nyligen klart sitt nya ridhus, plus att de har tältet kvar. Sen finns de vissa ridhus som drivs genom ridklubbar osv. De finns egentligen hur många olika koncept som helst. Men för min del duger ridbanan ofta året runt, rider mest utomhus och trivs med de. De kan ju dock ändra sig nu med en unghäst men de får visa sig då helt enkelt, nu har vi en hel vår och sommar att rida på ridbanan 🙂