Läser detta och så här tänker jag:
Utifrån det jag sett när jag besökt X anläggningar under de senaste 30 åren anser jag, och då med mina mått mätt, att det är ganska vanligt att ridhus och ridbaneunderlag inte sköts optimalt.
Det beror gissningsvis främst på slöhet och okunskap mer än kostnad; såååå dyrt är det inte att köra några varv med traktor/ fyrhjuling på en ridbana.
Egentligen finns ingen ursäkt för slöhet heller för det tar inte heller speciellt lång tid, harvar man regelbundet kan man ”dra över” banan på 10-15 minuter om man har bråttom.
Ibland sköts harvningen av en person som inte själv rider och som därför antingen inte förstår vikten av regelbundet underhåll och i stället prioriterar annat och/ eller utför harvningen på ett felaktigt sätt, enligt min erfarenhet oftast genom att harva på tok för djupt á la potatisåker = livsfarligt för hållbarhet och ökar skaderisken markant.
Jag har några gånger vid sådan harvning hört resonemanget ”det rider hästarna ner” (det djupa underlaget) men MIN häst ska då inte rida ner en potatisåker och riskera att överanstränga sig på kuppen!
Jag accepterar för egen del således inte denna typ av lathets/okunnighetsskötsel och skulle aldrig acceptera uppstallning där det inte erbjöds andra alternativ.
Men där är man uppenbart olika och jag har genom åren sett banor och ridhus där folk rider hur obekymrat som helst medan jag som sagt aldrig skulle göra det.
Även här handlar det om okunniga hästägare vill jag påstå och de som drabbas är ju deras hästar som måste utföra arbete på underlag som i bästa fall inte är optimalt och i sämsta fall skadar dom.
När ”vår” ridskola bytte verksamhetsansvariga så gick inte bara antalet ridande elever upp drastiskt utan även omfattningen av skadade/ halta hästar gick ner till ett minimum (samma hästar som innan bytet). Detta genom att bara göra två saker. De svarade i telefonen (och fick på så sätt fler ridskoleelever) och började harva och sladda ridhuset och ridbanan regelbundet… Så, definitivt har skötseln av underlaget stor betydelse i ridsammanhang.
Se där! Jag är givetvis inte förvånad men bra att sådant uppmärksammas.
Ridit mååånga år i granelundshallen, Nina var min första dressyrtränare och då var jag 12 år gammal (32 idag) flyttade för 6 år sedan annars alltid ridit där. Väldigt ofta när man kom och skulle rida så var det ljupharvat och precis som du säger så tyckte folk att ja men det rider man till.. Vet inte om det är ändrat nu kanske
Jag har ridit i Granelundshallen sedan i september och aldrig sett det djupharvat. Det harvas däremot dagligen men på ett enligt mig utmärkt vis.
Såg också den frågan och kom att tänka på vad som egentligen gäller när man löser anläggningskort för dyra pengar hos en förening och underlagen inte sköts. Föreningen jag tänker på tillhandahåller anläggningskort för ca 3000 kr per år + 4 obligatoriska arbetsdagar. I anläggningskortet ingår 3 utebanor, terrängbana och 2 ridhus. Låter bra men endast ett ridhus är (i bästa fall) ridbart. Utebanorna är som betong med ett tunt lager löst grus och har varit så i flera år. Ridhusen harvas inte som de ska trots att det finns anställd personal till detta. Det har ibland kunnat gå uppemot två veckor innan ridhusen harvades. I somras när det var sådan torka så vattnades inte ridhusen överhuvudtaget så då var det rent hälsofarligt att rida där pga allt damm. Har man rätt att få pengar tillbaka då man inte fått det som utlovats månntro? Nu har jag inte tänkt försöka få det men frågan är vad man har för rätt egentligen.
Mycket berättigad fråga!
Och jag är mycket glad över att för egen del inte ha behövt uppleva något dylikt.
Jag tillhör ju dom som verkligen är för harvning flera gånger i veckan och få underlag klarar sig utan detta med bibehållen kvalité, i alla fall vid frekvent användning av många ekipage.
Tyvärr är min erfarenhet att få bryr sig tillräckligt för att ”tjafsa” eller så tycker dom att underlaget är good enough vilket jag betvivlar att jag hade gjort i nämnda exempel utan att ha sett det med egna ögon. Men det låter mycket tråkigt.