Om ni undrar vad bilden föreställer så beror det på vem man frågar.
Jag påstår att tingesten i bild är en bevattningsanordning som tillkommit i ridhuset sedan Vicke och jag var där senast.
Vickster å sin sida hävdar att denna manick är något livsfarligt som man gör bäst i att försöka undvika genom att ta långa omvägar om bara den envisa och elaka ryttaren tillät det.
Tja…ni förstår kanske summan av DEN kardemumman….
Det blev en del trötta suckar från undertecknad och bra träning i att förmå hennes larviga häst att gå förbi dessa små kranar som är utplacerade runt hela sargen.
Att det dessutom hade blivit ett litet hål i sargen på ett ställe tyckte Vicke nästan var too much men ägaren fortsatte att insistera och kräva arbete.
Och arbete blev det, om än lite spänt och ”icke-lyssnande” ibland men detta är också nyttigt att konfronteras med så jag var nöjd ändå.
Bättre att träna med Ninas ögon på sig än i tävlingssammanhang och förhoppningsvis hitta fler och fler verktyg att snabbt lösa problemet när/ om det uppstår.
Också lättare när man har en timme på sig än 5 minuter inne på en tävlingsbana….
Lösningen stavas konsekvens, fokus och bestämda skänklar- så skulle man lite enkelt (enkelt i teorin, svårare i verkligheten) kunna sammanfatta det!
