Ni vet den där känslan när ni inte har tänkt på något på massvis av år och sedan får en kommentar er att minnas just denna händelse?
Det hände mig nyligen när jag och en annan hästägare pratade om bevattningssystem för ridbanor och jag sa att det är ganska vanligt att banan inte blir jämnt vattnad utan att det kan bli både pölar och torra fläckar.
”När gud kissar blir det jämnt” svarade personen skämtsamt och detta fick mig att minnas en händelse för säkert 40 år sedan och som jag inte har tänkt på på en evighet.
Jag var på semester med min familj hos en annan familj som dels var mycket religiösa och dels i sorg eftersom deras ena vuxna barn hade dött en tid innan.
Vi satt vid matbordet när det ganska oväntat började regna (det var högsommar och mycket varmt) varpå jag utbrister något som jag hade hört någon annan säga långt tidigare men som jag tyckte lät roligt:
”När det regnar är det gud som kissar”!
Det blev en jättepinsamt tystnad runt bordet och jag kände verkligen att detta ”skämt” inte hade gått hem för fem öre….långt därifrån!
Ingen sa något men det behövdes inga ord och jag minns det som sagt än idag!
