Sitter och läser detta och är glad att jag är lyckligt lottad 🙂 !
Min man är både väldigt generös och ”tänker till” när han ger mig presenter och därför har jag fått både en fin klocka, dito örhängen, ett par superbra Pikeur-ridbyxor, Roeckl tävlingshandskar och mycket, mycket mer av honom.
Även tidigare partners har haft god smak; min fd man gav mig en resa till Egypten när vi bara hade varit tillsammans några månader.
Den enda partnern som var usel på ovan var min första sambo (lever inte längre så jag kan ”hänga ut honom” utan att han misstycker) – han glömde bort varenda födelsedag (vi var tillsammans i 4 år) och hade inte det minsta intresse för att ge presenter annars heller.
Lite trist var det absolut men man är ju olika och det som har ett stort värde för någon har ingen alls betydelse för en del andra.
Och just denna person sa ofta ”pengar har inget värde för mig” och var på fullt allvar lika nöjd om han hade massor eller inga.
Och det sistnämnda var ganska vanligt under vår tid tillsammans men det bekom honom inte alls!
Har ni minnesvärda gåvor ni fått av någon- både jättefina och usla?
Jag har nog alltid fått väldigt fina och generösa presenter. Förutom en billig parfym för 100 år sen av nån snubbe när jag bodde i london, min landladys son
Att ge någon snus som inte snusar (som i ett av exemplen i länken) eller ett Playstation för att man själv vill spela är beyond words 🙂 !
Har alltid fått väldigt fina presenter resor och smycke av min sambo som också var mkt generös till mina båda döttrar❤️❤️❤️
Höjdpunkten var en resa till Acapulco på min 50-årsdag.
Han var otroligt generös och omtänksam… minnen som värmer
Jag tycker inte om att få presenter alls, jag kan inte förklara varför men jag tycker det är jobbigt och obekvämt.
Kanske för att det ofta är saker jag egentligen inte vill ha och det blir så uppenbart att denna människan känner ju egentligen inte mig alls…
Absolut kan det vara jobbigt att få presenter man absolut inte vill ha, framför allt om givaren lagt mycket pengar eller ansträngning på gåvan.
När jag var i tonåren och åren däromkring fick jag tex en gång en kofta som en släkting hade stickat som jag aldrig använde. Idag hade jag troligen gillat den….
En present för mig är en gåva, alltså inget jag kan förvänta mig. Skulle nog aldrig bli besviken på något jag får där någon tänkt på mig och handlat utifrån sin förmåga och känsla. Såklart finns det ju undantag tex sprit till en alkoholist eller cig till någon som slutat röka, men annars…
Det jag gillar är när någon tänkt till och köper något som passar just MIG, värdet oaktat.
Min man gick tex och kollade på vilken storlek jag hade i ridbyxor hemma i smyg och rådfrågade därefter personal inne på Börjes innan han köpte mina mycket passande Pikeur-byxor.
Att köpa skor i helt fel storlek, dito underkläder eller något som är väldigt långt från ens preferenser känns inte som att det kommer från hjärtat alls på samma vis.