Igår gjorde jag något som jag tack och lov sällan gör; jag råkade ta sönder en vajer på stallägarens nya harv.

I sak ingen big deal egentligen men jag kände mig ändå jättedum och ville så klart åtgärda ”skadan” omgående.

För att göra en lång historia kort fixade Henrik ovan och det slog mig redan då jag ringde honom för att be om hjälp hur ovan jag är att göra detta; be om hjälp.

Jag är så van vid att under så många vuxenår behöva ordna ALLT själv; stort som smått och att aldrig kunna förlita mig på hjälp.

Utan att gå in på detaljer kring detta så är jag så tacksam för min fina, snälla man som alltid ställer upp, aldrig klagar eller ifrågasätter utan ”bara” erbjuder sin hjälp.

Jag har annars väldigt svårt att be utomstående om hjälp; jag känner mig ”jobbig” och besvärlig och sliter hellre själv än frågar andra.

Och jag har tyvärr ibland också omgivit mig av personer där det så att säga hade fallit sig helt naturligt att få hjälp med xx men så har det av olika anledningar inte blivit.

”If you want something well done- do it your self” har varit mitt motto; på gott och ont.

Har ni lätt för att be andra om hjälp eller gör ni det mesta själv?

Puh…idag har det verkligen gått i ett och det är jag inte van vid 🙂 .

Jag brukar vanligtvis kunna chilla rätt många timmar varje dag men idag har jag haft fullt upp.

Jag började morgonen med harvning av mycket blöt bana- gårdagens spöregn hade absolut satt sina bokstavliga spår.

Efter ban-fix var det dags för ridning och efter det kom min kära hovslagare.

Jag var hemma efter ca 5 timmar i stallet och hade då även putsat utrustning (vilket jag gör efter varje användning), städat hagen från gammalt utspillt ensilage och gjort lite annat fix.

Väl hemma höll jag på att svimma av hunger eftersom klockan var 12.30 och jag inte hade ätit sedan gårdagen så det blev en mycket snabb dusch och sedan mat.

Snabbt ut med Molly och därefter iväg för massage och efter denna iväg för att byta ut mina helt utslitna däck.

På däckfirman serverades jag för övrigt denna ordvitsiga dryck; hjulmust 🙂 !

Nu återstår bara veckohandling och ett nytt besök i stallet med Henrik som ska hjälpa mig att laga en sak jag tog sönder i morse (mer om detta imorgon) och sedan hoppas jag få landa i soffan!

Man hör och läser ibland om ”fux-ston” och deras humör vilket jag själv inte har den minsta erfarenhet av trots att jag har haft 2 stycken.

Både Menelli och Décima var världens snällaste och inte det minsta ”stoiga” på några vis så jag kan inte påstå att jag har någon negativ erfarenhet av varken ston i allmänhet eller fuxston i synnerhet 🙂 .

Men jag undrar rent generellt; märker ni av olika humörsskiftningar på er häst och i vilka sammanhang?

Är vissa ridpass jobbigare på grund av att hästen känns ovillig, tjurig, trött, full av överskottsenergi?

Eller påverkar fällning, pälssättning, värme, kyla?

Märker ni att hästen ändrar humör i andra sammanhang, tex när ni ska tvätta den, vid skoning, hagintag eller annat?

Jag skojar ibland om att jag önskar att jag kunde gå genom livet med samma otroligt jämna och positiva humör som Vicke; det är väldigt, väldigt sällan han visar någon annan sida och han är i princip ”med på allt”.

Därmed inte sagt att han är en zombie som man kan göra vad man vill med; han kan så klart bli både rädd och nervös men på det stora hela så möts man av exakt samma häst 365 dagar om året vilket är väldigt skönt.

Ibland ska man inte lägga allt för mycket tankemöda på vissa beslut.

Jag funderade igår på huruvida jag skulle låta Vicke få en vilodag idag eller på torsdag men när jag vaknade i morse hade vädret redan avgjort frågan åt mig.

Dels vräkte regnet ner och som om det inte var illa nog så var utebanan väääääldigt blöt samtidigt som mycket sol var aviserat längre fram.

Så jag valde ganska lätt att låta Vicke vila sig och vänta på upptorkning av banan tills imorgon 🙂 .

Nu har jag på kort tid läst en sak gällande flera olika ryttare och måhända märker jag ord men liiite retar det mig allt.

Man skriver att man ”utbildat sin häst själv” men nämner inte att denna ”utbildning” skett med väldigt frekvent hjälp av mycket namnkunniga tränare.

Visst gör man som ryttare mycket av jobbet hemma men jag är tämligen övertygad om att ”man” varit ganska långt ifrån där man befinner sig idag utan tränare x (och ibland också y och z)!

Och för övrigt så gör inte en svala en sommar….

Visst är det bra med självförtroende men bara för att man har ridit tex 130 på EN häst eller startat St Georges på en annan så säger det i min värld inte så där jättemycket om ens skills som just utbildare….