Träning för Nina idag och jag red riktigt fokuserat och fick bra utdelning av detta.
Som jag nämnde härom dagen måste jag ”täppa till många olika hål” om jag vill få Vicke att arbeta optimalt och något annat duger inte på den nivån där jag vill vara.
Och tro mig…gossen försöker slinka undan när det tar emot; det gör han med Nina också vilket jag såg och hon kände när hon red en liten stund.
Nu går det väldigt snabbt att få Vicke att skärpa sig men det är ändå så att man måste ”säga till” honom hela tiden- man kan inte ”åka häst” det minsta.
Men det är bra att även Nina får smaka på hans trams för annars kanske hon inte fullt ut hade förstått hur otroligt mycket ridning han faktiskt kräver även om han också är en snäll individ.
Efter träningen blev det ett snabbt möte som jag bestämde med väldigt kort varsel.
Jag råkade i morse se på Instagram att Vickes uppfödare befann sig i Flyinge på kort besök (hon bor i Dalarna) och jag föreslog att hon kunde komma och titta på sitt vackra, tidigare djur 🙂 !
Så efter 8 år möttes de igen:
Lite kul att höra att Vicke tydligen led av världens sadeltvång som unghäst; det hade jag aldrig någonsin kunnat gissa för hos mig har han inte visat ens en antydan till något åt det hållet, tvärtom höll jag på att säga.
Man kan hänga och klänga på honom hur som helst, ha honom sadlad i transporten osv- han är totalt okomplicerad.
Tydligen lever hans mamma fortfarande (såld till en annan person) och ska ha fått ett fint föl senast i år.
För de hundintresserade en bild från igår:
Molly vill hjälpa papi när han fixar med hennes hundgodis!
Vi brukar klippa godiset i mindre bitar eftersom vår gam bara slukar allt utan att tugga 🙂 !
