Förra vintern red jag ut på hack ganska frekvent och tyckte det fungerade jättebra för att ”vila munnen”.
Sedan flyttade jag Vicke till Torna-Hällestad där vi hade ett gräsligt encounter med några vildsvin som galopperade över en åker och skrämde min häst så han skenade i några hundra meter om ni minns.
Då var jag sååååå tacksam att jag hade träns på; just för att vi red i en ny miljö och sedan dess har jag faktiskt glömt av hacket.
Så pass att jag såg att lädret hade möglat härom dagen så idag tyckte jag att det var bra att lufta det igen.
Jag och Anette red ut och eftersom vägarna vi red på är kända för Vickster sedan år tillbaka så var det inga bekymmer att rida i alla gångarter.
