Härom veckan skrev jag på bloggen något i stil med att jag själv hade jobbat inom restaurangbranschen och detta fick mig att tänka tillbaka på hur det gick till när jag extraknäckte på ett café för lite mer än 30 år sedan.
Den erfarenheten har bidragit till att jag inte blir förvånad över allt möjligt och jag tror inte alls att jag upplevde något superunikt under min tid på caféet, tyvärr.
Stället drevs av ett medelålders svenskt gift par som hade varit i branschen i många år och jag minns vissa saker väldigt tydligt.
Tex så sparades överblivet kokt kaffe när caféet stängde och nästa dag så späddes nykokta kannor ut med någon deciliter av denna gamla vätska. Snålhet de luxe eller vad säger ni?
Jag kommer också ihåg att det inte var det minsta noga med hygienen; jag och min tonårskollega sprang runt och torkade askfat på borden för att i nästa minut gräva ner händerna utan föregående tvätt i någon sallad som skulle blandas tex!
Den som vann bäst på mitt jobb var nog min dåvarande hund som fick mycket överbliven mat från caféet som sin huvudsakliga föda.
Jag var en fattig student och ibland åt hunden finare kött(rester) än jag som inte unnade mig rostbiff och dylikt 🙂 .
Ja som sagt; så gick det till och ska jag vara ärlig så tror jag att det fortfarande förkommer liknande grejer idag.
Jag brukar tänka ”det man inte vet har man inte ont av” för en del hade man säkert inte velat veta….
En stor del av anledningarna till att jag numera sällan eller aldrig äter ute (förutom vegetarianismen), beror på att jag tidigare ständigt och jämt fick smärre magförgiftningar efteråt. Det säger mig en hel del om sanitära förhållanden på restauranger. I alla olika skikt/klasser med för den delen, finkrogar EJ undantagna…
Ta i trä blir jag i princip aldrig kass i magen men vid två tillfällen har jag blivit det efter att ha ätit mat på samma kinarestaurang.
Jag GISSAR i efterhand att det har berott på gammal frityrolja men kan ju inte veta säkert.