I morse blev det ett lugnare ridpass med en stallkamrat; vi skrittade ut en timme på mestadels asfaltvägar runt anläggningen.
Lika tråkigt som det är att skritta ensam lika trevligt är det med sällskap tycker jag och gissningsvis Vicke också.
Fast ska jag ha sällskap vill jag att det är en häst som håller ungefär Vickes takt så att jag varken behöver sitta och trava ikapp det andra ekipaget eller stanna Vicke hela tiden för att den andra hästen kommer på efterkälken; då blir det mest jobbigt tycker jag.
Nu har jag precis kommit hem efter stallbesök nummer 2; det var min tur att ha hagintaget.
I detta stall har vi bara ett intag i veckan per person/ häst och en kvällsfodring varannan vecka så det är inte på något vis betungande.
I en del andra stall jag stått har man varit uppbunden flera gånger i veckan vilket inte spelar just mig som är hemma på dagtid så stor roll men som ju kan vara ganska svårt att få ihop med ett 8-17 jobb.
