På grund av underhåll av underlaget i det stora ridhuset var jag idag tvungen att träna för Nina i det mindre (20×40).
Helt klart ett I-landsproblem men har man ett stort, superfint ridhus så är det givet att man hellre är där.
Men faktiskt hade det sina fördelar att rida på den mindre ytan, framför allt kom jag liksom helt naturligt närmare spegeln.
Jag är ju närsynt och har i vanliga fall svårt att se särskilt bra i ridhusspeglar på avstånd men speglar är absolut en hjälp tycker jag.
När jag skulle göra övergångar mellan piaff och galopp blev det mycket lättare att direkt få till piaffen ur galopp utan en massa skritt med ”tappade bakben” när jag liksom kunde följa förloppet i spegeln 🙂 .
Vicke ”sitter” definitivt inte i galoppen av sig själv, tvärtom, så just piaff är en jättebra hävstång för att aktivera honom bättre.
Numera kommer jag också igång i piaff ut skritt mycket snabbare och med oftast bara skänkelhjälp; tidigare tog det ”hundra skrittsteg” och jag fick oftast hjälpa till med spöt för att över huvudtaget få en reaktion.
Nina har varit noga med att vi ska använda piaffen just som ett korrekt hjälpmedel och inte en fristående cirkuskonst för rätt utförd så hjälper piaffen som sagt annat men görs den bara som ”ett trick” ….tja…då är det mer en rolig grej men inte så mycket mer.
