Månadsarkiv: november 2019

Högvakten nästa?

Ovanstående bild, tagen ”i farten” illustrerar en grej som jag inte tidigare har reflekterat över men som en stallkamrat gjorde mig uppmärksam på nyligen.

Hon sa skämtsamt att Vicke i princip alltid ser ut som att han står i Högvakten, hans naturliga hållning är med andra ord ganska högrest.

Efter att hon sa detta har jag liksom tittat lite extra på honom och absolut har hon rätt; Vicke står relativt ofta så som på bilden och mycket mer sällan med huvudet liksom nersänkt i viloposition så som är en del andra hästars naturliga hållning.

Kanske förklarar varför halva min häst består av en muskulös hals 🙂 och/ eller varför han, som en tävlingskonkurrent sa med avund i rösten, alltid ser ut att gå på tygeln liksom av sig själv 🙂 🙂 🙂 !

Tisdag- som natt fast dag

Så här deprimerande mörkt såg det ut kring stallet när jag körde därifrån klockan 16.30 idag.

Tänk så många timmar man ”förlorar” på vintern vs sommaren; det är ju knappast läge för utomhusaktiviteter utan dagsljus tycker jag i alla fall.

Nu är det inte bara Vicke som har semester utan även undertecknad från idag!

Jätteskönt med lite ledighet denna årstid tycker jag….eller…det är väl alltid skönt med semester 🙂 !

Hästägarens små glädjeämnen, del 19

Glädjen när man äger en klippmaskin och en häst som är som en staty att klippa, framför allt när nämnda häst verkar besläktad med en mammut eller björn.

Jag förstår inte de som orkar och vill ha en långhårig häst som rids regelbundet oklippt, i alla fall inte om den svettas som min.

Blöt, svettig päls är såååå blä rent ut sagt, ser ovårdad ut och är säkert inte behagligt för hästen att stå med. Och inte blir det snyggare när svetten torkat in….

Måndag- vila

Häst-trio

Idag påbörjades officiellt en liten viloperiod för Vickes del och den inleddes med en skritt-tur tillsammans med några av hans vänner.

Det var råkallt under turen men jag vill gärna komma ut lite när tillfälle till sällskap ges och det finns ju tack och lov termobyxor och annat man kan bylta på sig.

Så här pigg var han inte efter sedering….

Efter diverse stallfix var det dags att köra till en veterinärklinik i närheten för vaccination och tandraspning; båda brukar jag göra ganska exakt denna tiden på året.

Våra bästa vänner

Min bästis…..

Jag retas ibland med min stallägare Anette och hävdar att vattenpumpen är hennes bästa vän och ständiga följeslagare.

Med andra ord en frekvent använd tingest i vårt stall och det vill till i regniga tider.

En annan stallägares bästa vän vill jag påstå är hans traktor; han kör den massor varje dag och den används till allt möjligt. På bilden nedan hjälper han oss att tömma vår gödselstack:

Får jag gissa tror jag att min förra tränare Olof hade valt en röjsåg som en god kamrat och min egen bästis torde vara harven- inget snack om den saken!

Vicke har nog ingen favorit men däremot ett stort hatobjekt; alla vattenspridare i hela världen he he!

Har ni någon egen favorit-apparat/ maskin i stallet?

Söndag- sista

Då var årets sista tävling avklarad och jag är nöjd med båda klasserna som jag red.

Skönt att kunna avsluta så och inte med besvikelse.

Jag tycker ju att det är mycket tråkigt med det, som jag upplever det, stora tappet av antalet startande men om man ska hitta en positiv sak med detta så är det att man slipper sitta och vänta i timmar mellan två klasser.

Idag hade jag bara en timme mellan mina starter och det passar mig perfekt; då hinner jag inte lessna och framför allt nu när det både är kallt och blir mörkt snabbt är det skönt att komma hem i vettig tid.

Jag känner att tiden då jag kunde sitta 3-4 timmar och ”glo” mellan två klasser är förbi för min del; jag orkar inte ladda om till den andra klassen och oftast så går hela dagen till att ”bara” tävla.