Jag lovar att inte tjata mer om ”fyrverkerihelvetet” förrän vid nästa nyår men vill ändå avsluta med ett inlägg med en teori om vad som kanske, kanske i ett långtidsperspektiv kan stoppa smällandet.
Jag tänker att en lösning är att på något vis skapa en allmän opinion att det är ”ute”, pinsamt, töntigt osv att smälla- kanske skulle det få många fler att lägga ner?
Jag har tidigare skrivit om att jag menar att det är detta som i vart fall lite har hänt med rökning; medvetenheten hos allmänheten kring rökningens skador är mycket större idag och detta parat med ett ökat pris på produkterna gör att jag ser en klar nergång allmänt.
Jag har ytterst få vänner, bekanta och arbetskamrater som röker och vågar påstå att det var mycket, mycket vanligare för x år sedan.
Och det slog mig att det är samma sak som jag tycker har hänt med hjälmanvändningen hos ryttare.
När jag började rida och rätt många år framåt var det inget konstigt att/ om framför allt ”duktiga” ryttare red utan hjälm.
Jag gjorde det själv i massor av år och ända tills det rent ut sagt blev förbjudet på ridskolan (annars hade jag säkert fortsatt ett tag till).
Numera blir det ett ramaskri om någon lägger upp en bild på en hjälmlös ryttare och det hjälper inte om det så är ett proffs; de blir skammade direkt.
Och idag anses det allmänt som dumt och inte det minsta coolt att rida utan hjälm.
Kanske kan det bli samma med smällandet, eller är jag naiv?
Det finns nog en chans till att det kan bli en töntig grej. Men problemet är ju främst djuren. Och så länge det finns massor av människor som inte bryr sig det minsta om djur i andra sammanhang (hur de lever och dör) så blir det nog svårt på nära sikt. Likaså att fyrverkerier används av större företag, stat, kommun, etc i festliga sammanhang gör det också accepterat.
Vad jag funderat lite på är, har fyrverkerier alltid varit så stort problem för djuren? Förr talades aldrig om rädda hundar (hästar, eller andra djur). Sociala medier fanns ju ej, men vi kommunicerade ju ändå.
Som jag minns det när jag växte upp så sköt man bara raketer precis vid tolvslaget. Det handlade om fem-tio minuter. Det visste alla och det var ingen som oroade sig för att gå ut med hunden innan tolvslaget eller ta en ridtur på dagen eller ha djuren ute i hagen på dagen. Tror det gör stor skillnad om man jämför hur det varit när folk har skjutit raketer och smällt smällare i flera dagar innan och efter nyårsafton. Det fanns säkert djur som reagerade då också men eftersom det var under en så kort stund blev det inte lika traumatiskt. Nu ska ju en del föräldrar även envisas med att skjuta tidigare på kvällen så även deras småbarn ska få se raketer. Det fanns ju inte på världskartan att mina föräldrar eller mina kompisars föräldrar skulle gjort när jag växte upp. Orkade man inte hålla sig vaken fick man sova och sen när man var tillräckligt gammal så man orkade hålla sig vaken så fick man se raketer. Tror inte jag eller någon annan fått några större men av uteblivna raketer i tre-fyraårs åldern.
Jag tror att det är jättesvårt att svara generaliserande på hur det var ”förr” vs nu- därtill finns det för många parametrar att beakta.
Samhället såg inte ut som idag för säg 30-40 år sedan när Ann, Anna och jag var barn.
Det fanns kanske inte lika många husdjur, tillgången till raketer och smällare såg måhända annorlunda ut, befolkningssammansättningen har ändrats enormt, folks ekonomi bla bla bla.
Men absolut vill jag också minnas mindre smällande när jag var barn eller så var det kanske bara så i just mina hoods?
När jag köpte min första häst och hade den på en ridskola nära Rosengård, ett socialt utsatt område i Malmö minns jag att unga smällde säkert en vecka före och efter nyår- det var inte så kul att ha sin häst i hagen på vinst och förlust då….
Som sagt vet jag inte om det var bättre förr?
Jag växte upp på -70/80 talet, o då kunde ju alla köpa Kinapuffar, ”smällsnören” o allt va det var…Då var det smällare både runt Nyår o Påsk (dvs veckor innan o efter) Men att djur var rädda hörde man aldrig talas om… .
Jag måste nog hålla med lite hör ändå, visst var det en och annan kinapuff men inte som det är nu. Vet att jag många gånger som liten vaknat i tårar på nyårsdag för jag inte lyckades hålla mig vaken, det var inte tal om skjutande innan eller efter, missade man det var det kört. Vi hade en känslig hund när jag var liten som vi fick ha i ett mörkt rum mellan ca 00 till 00.15. Fanns inte på kartan att folk hade råd att köpa mer än vad som räckte till tolvslaget. Som sagt 1-öres, 3-öres och kinapuffar, men de spred inte så stor skräck och ljudet hördes inte så långt. Istället för att förbjuda massa grejer hade man ju hoppats på lite hyfs och vett både bland sk vuxna och ungdomar.