I morse regnade det ganska rejält när jag och Anette skulle skritta ut.
Anette var tveksam men jag övertalade henne vilket fick mig att under ridturen säga ”om jag får en sådan här knäpp idé igen: STOPPA mig!!!”
Det hann nämligen komma väldigt mycket piskande, iskallt regn på oss, lite ”halv-hagel” och rejäla vindar därtill och till och med Vicke som aldrig visar några tveksamheter kring någonting ville knappt lämna stallplanen och gick sedan i sidled stora delar av turen för att försöka undkomma de värsta skurarna.
Jag ska villigt erkänna att det var otroligt skönt att komma tillbaka till stallet!
Eftersom jag hade byltat på Vicke rejält var han snustorr medan jag själv var blöt in på….”harkel”….ja ni fattar….och detta trots termotights, ridbyxor och termobyxor.
Min täckväst, täck-kappa och regnjackan höll i alla fall överdelen av kroppen torr men händerna var så kalla trots (dyngsura) handskar att jag knappt kunde böja fingrarna.
Nåväl…vi överlevde ritten och ”givetvis” slutade det regna 5 minuter innan vi nådde stallet. En timme senare började solen…tja…om inte stråla så i alla fall lysa!
Några bildbevis från våra galenskaper har jag inte…det fanns inte på kartan att dra fram telefonen ens om mina stelfrusna fingrar hade tillåtit det så ni får tro mig på mitt ord.
Henrik trodde mig i alla fall för han höll vad han hade lovat och tog en långpromenad med Molly hemifrån och till stallet.
Jag trodde inte för en sekund att han skulle ge sig ut i ösregnet så jag ringde inte ens för att försöka stoppa honom och han ångrade nog också sin vandring genomblöt som han blev!
Har jag sagt att jag älskar ridhusridning 🙂 ?
