Att vänta har aldrig varit min grej men just nu och med Vicke är det inte mer att göra som jag ser det.
På benfronten ser det ut som så att hovslagaren har varit och tagit av skon idag och det var tack och lov inget konstigt under lädersulan utan Vickes egna sula verkade tvärtom mer oöm nu.
En hårdare plastsula är pålagd för att minimera tryck av ”allt” som Vicke trampar på och så får vi hoppas att det blir helt bra snart.
På tal om något helt annat har jag idag tänkte mycket på den tragiska olyckan med dödlig utgång där en 17-årig flicka blev omkullsprungen av en häst vid hagintag igår.
Givetvis en tragedi för flickans familj och säkert också oerhört tufft för de 2 personer som försökte hjälpa till innan ambulans kom.
Jag hoppas att händelsen, oaktat hur den gick till i detalj ändå manar till eftertanke vad gäller just hagintag.
Jag är själv ibland lite väl nonchalant och måste påminna mig själv om hur snabbt en olycka kan hända.
Sedan kan man tyvärr inte förhindra allt men man kan absolut förebygga mycket genom eftertanke.
Det finns ju också skäl till att jag inte vill ha min häst i hagen efter mörkrets inbrott eller att jag inte vill ta in andras hästar då; det bedömer jag som en en förhöjd olycksrisk.
Ibland har man så klart inget val och får då försöka göra det bästa av situationen men om jag får välja så tar jag hellre kortare hagtid faktiskt.
Och jag önskar att jag kunde säga att jag personligen inte känner till något allvarligt fall alls där skador uppstått vid utsläpp/ intag men det gör jag; med erfarna hästmänniskor som trots det blev rejält skadade, i något fall av hästar jag själv ansåg som ”stensäkra”.
Mycket tragiskt det som hände. Skulle vilja säga att det inte finns några ´´stensäkra´´ hästar. Det är individer, levande varelser.
Helt rätt och just därför jag skrev ”stensäkra” inom citationstecken för det finns aldrig några garantier med djur. Sedan kan de så klart vara/ kännas mer eller mindre lugna/ pålitliga/ trygga/ whatever men allt kan ändå hända. Och händer.