Deltog nyligen i en diskussion på nätet där trådskaparen beklagade sig över att det numera är så dyrt att tävla och att ridningen har utvecklats till en rikemanssport.
Själv kände jag mest ”here we go again” för det där med ”rikemanssport” har i alla fall jag hört sedan urminnes tider.
Att det är dyrt att både äga en häst och i förekommande fall tävla kan jag absolut skriva under på även om det egentligen, som det mesta i världen, är relativt.
Vissa har inga problem med att finansiera sitt hästintresse, andra kämpar med näsan knappt över vattenytan och så finns det allt där emellan.
Men som en av mina egna bloggläsare klokt poängterade i diskussionen så är ju detta med att det är dyrt att tävla verkligen ett I-landsproblem och man ska kanske vara tacksam att man ens kan äga en häst i stället för att klaga på tävlingskostnader.
Men visst; det är lätt att bli hemmablind och jag klagar också över allt möjligt i perioder i stället för att uppskatta det jag faktiskt har.
För det blir liiiite pinsamt att klaga på tävlingskostnader som är en helt frivillig syssla och känns lite som ”åhhhh vad dyrt det har blivit att tanka min Rolla Royce” om ni förstår vad jag menar.
Och en annan sak som jag funderat över är den dubbelmoral som många ägnar sig åt i hästkretsar och så även jag själv i perioder och vissa sammanhang.
Å ena sidan förfasar sig många över svartjobb tex å andra sidan vill en majoritet inte betala vad det faktiskt skulle kosta om alla stallägare tog ut en vettig lön för sitt arbete.
Många betalar också allt möjligt utan kvitto och är nöjda med att ha sparat x kronor genom detta, åter igen samtidigt som de kan oja sig över både hur dyrt det är att ha häst och hur ”andra” utnyttjar olika välfärdssystem.
Är så kluven i detta. Jag kan ju inte säga emot vita löner osv och så klart måste tävlingarna gå runt för föreningarna men samtidigt så ser jag hur ridsporten blir dyrare och dyrare och jag vill inte att det blir en överklassport enbart för de rika. Ja, man kan säga att det är ett I-lansproblem att inte alla som vill har råd att tävla, det är det, men samtidigt så ser jag mkt vinster med att så många som möjligt kan tävla. Det är viktigt för föreningarna att de får starter och det utvecklar vår sport och faktiskt hästarnas välfärd (även om det påverkar välfärden negativt också i viss del) då tävlandet ger en viss kvalitésmätning, det gagnar god ridning och är utvecklande för ryttare. Om man tävlar finns det en anledning att lära sig rida bättre, utbilda sin häst bättre och rida lektioner. Det sporrar till utveckling och vilja att bli bättre. Det bidrar till viss kontroll av hästarnas hälsa, t ex bettkontroller. Vet att det inte alltid funkar i praktiken men hade vi inte haft tävlingar och press på att visa upp en fin, vältränad, fräsch häst tror jag att vi hade sett sämre välfärd för hästarna och sämre ridning hos ryttare i allmänhet. Som sagt så sporrar det till utveckling, vilja att bli bättre och att visa sin häst i bästa skick. För ridsportens skull behöver vi hålla kostnaderna rimliga och inte bara lägga fler och dyrare avgifter hela tiden. Ekvationen med vita löner, rimliga kostnader, förtjänst för klubbarna utan att priserna drar iväg osv är inte enkel…..
Jag kan bara instämma i allt!
Och givetvis har jag också reagerat på ständigt höjda anmälningsavgifter samtidigt som konkurrensen gör att chanserna till ens några hundralappar i prispengar är nästan obefintlig.
Men eftersom det blir allt mindre intressant med ideellt arbete för de flesta i allmänhet och mig själv i synnerhet får jag liksom gilla läget. Man kan ju inte både ha kakan och äta den….