Farhågor och förväntningar

En bloggläsare var nyfiken på vilka farhågor respektive förväntningar jag har i samband med flytten och jag har absolut en del på den listan.

Om vi ska börja med farhågorna så är jag i dagsläget mest orolig för hur Vicke ska acceptera (eller inte) flytten.

Jag har tidigare upplevt att han kan stressa upp sig lite i hagen om tex andra hästägare tar ut sina hästar ur hagen även fast han inte blir helt ensam kvar och en gång bevittnade jag själv en dylik händelse som verkligen inte var kul!

Just då skenade Vicke omkring som om han deltog i ett galopplöp och jag vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt om jag inte hade kommit körande just då.

Så ja, min farhåga är att Vicke ska ha svårt att slappna av i både stallet och hagen med bara en häst som sällskap.

När man rider är han aldrig stressad av att vara ensam men han går som sagt inte att lämna ensam i hagen och tyvärr inte i boxen heller.

Jag fick ju flytta ifrån ett stall efter bara 1 månad mycket beroende på att jag då blev varse detta; i det stallet stod det bara 2 hästar förutom Vicke och om jag ställde in honom i boxen medan de andra 2 var kvar i hagen (fast han kunde se dom och de befann sig typ 40 meter bort) så blev han jätteupprörd, for runt i boxen som en galning, ignorerade maten och var allmänt okontaktbar på ett sätt som jag definitivt inte önskar eller som är det minsta likt honom.

Eftersom jag är en i grunden orolig person, dvs kan hitta en miljon saker att oroa mig över så finns det så klart annat, stort som smått som oroar mig mer eller mindre inför flytten och innan jag så att säga är på plats men det kan vi lämna därhän och övergå till mina förhoppningar i stället!

Jag hoppas främst på att flytten ska göra mitt ridliv ännu behagligare på många plan.

Jag har i princip alltid haft det väl förspänt med att bo nära stallet, haft tillgång till bra ridhus och tränare osv men det har genom åren också funnits moment i hästeriet som har varit jobbiga.

Just det här med hagrutinerna har under många (nästan alla när jag tänker efter) år varit en källa till frustration på olika vis och i princip alla gånger jag bytt stall har hagsituationen varit det som främst påverkat beslutet att flytta.

Den hittills enda gången i livet jag fick magkatarr gissar jag att det berodde på att jag fick stirra iväg från jobbet på lunchen för att ta in eller ut min dåvarande häst från hagen, vi fick bara ha hästarna ute halvdagar och dessutom ombesörja in och uttag själva vilket var väldigt stressande.

Jag har även på andra vis och i hur många år som helst (dock inte just nu tack och lov) nästan slagit knut på mig själv för att kunna ha mina hästar ute mer, i bättre hagar, under allmänt bättre förhållanden bla bla bla.

Efter vår flytt kommer jag att kunna ordna med hagvistelsen så som bara jag vill och utan att behöva ta hänsyn till andras viljor och åsikter.

Jag kommer också att ha tillgång till stora gräshagar som ganska självklart är att föredra framför mindre grusditon som jag haft i många år.

Och även om jag efter flytten kommer att behöva göra allt själv så ser jag ändå en vinst i just detta; mina regler, min ordning.

Jag har genom åren, precis som alla inackorderade, stött på både regler som jag inte tyckt om och dito hästägare eller….vi har i alla fall ibland haft helt olika uppfattning om väldigt mycket kring även sådant som liksom är ett gemensamt ansvar i ett stall (sopa, städa, hålla ordning etc).

En annan förhoppning med flytten är att även Molly ska trivas med att alltid kunna vara med ute i stallet utan att ha behövt åka bil dit.

Hon avskyr ju bilåkande och det blir inte ett dugg bättre över tid och därför undviker jag i dagsläget att ta med henne för mycket även om hon verkar tycka om att vara i stallet.

Dessutom kommer jag/ vi rent krasst att slippa gå ut med henne på samma vis efter flytten (= tidsbesparing) eftersom hon kan springa omkring mer naturligt medan jag är i stallet.

Vi kommer också att bo så pass ”off” att det inte är någon trafik vid vårt hus/ stall till skillnad från en del stall där jag har stått där jag antingen inte vågat eller fått (för stallägaren) ha med hund.

Avslutningsvis hoppas jag också att Henrik kommer att bli mer involverad i hästeriet efter flytten; han tycker det är roligt att tex hjälpa till att fodra men det blir sällan tillfälle till detta just nu eftersom jag tex bara fodrar en kväll var 14:e dag (vi har schema för detta).

Jag tror aldrig att Henrik kommer att börja rida och det är absolut inte mitt mål men han tycker mycket om djur och kan säkert hjälpa mig med en hel del så mycket han själv vill.