Ibland sägs det att en bild säger mer än tusen ord…

Dessa bilder visar en mycket positiv sak för mig som jag varken väntat eller hoppats på men det gör mig inte desto mindre glad:

På snart 7 år har jag aldrig sett Vicke våga/ vilja lägga sig och vila i hagen (den enda gången han har setts ligga ner hade han lite förstoppning och mådde inte helt bra).

Att han låg ner igår (innan tävlingen så det var inte pga trötthet) utan att vara sjuk tolkar jag som att han vågar sänka garden; högvaktspositionen kan för en stund ersättas med total avslappning och han TRIVS!

”Change up the pattern each day so that the tractor doesn’t create compaction. Be sure to not always drive on the rail. Here are some suggested patterns.”

Hittade denna bild med text på nätet- bra för oss som gillar att harva hi hi!

Som ni vet är harvning en liten vurm hos mig och det är det en del stallägare och många stallkamrater som har uppskattat mycket.

I ett stall jag stod ville stallägaren sköta denna syssla själv men gjorde det så sällan att det i stället bidrog till att jag valde att flytta!

Men oftast är det som sagt uppskattat och jag tycker att det är synd att inte fler orkar engagera sig i denna syssla.

Det är inte det minsta svårt och sällan tidskrävande och hjälps man åt gagnar det alla och framför allt hästarna som slipper trampa runt i ibland långt ifrån optimala underlag som sliter onödigt mycket.

Vet inte vad denna brist på engagemang beror på; det varierar troligen men jag gissar att ren lathet är en faktor faktiskt men också att man är osäker, inte bryr sig, inte reflekterar eller inte vill ”blanda sig” och riskera att stöta sig med stallägaren eftersom man är rädd att erbjuden hjälp ska uppfattas som kritik?

Bara hästägare (som betalar sitt eget strö) förstår lyckan:

När jag letade sällskapshäst var ”renlig” inget som fanns på kravlistan men det gör verkligen inte ont att ha hittat detta perfekta exemplar!

Så här ser Baltazars box ut efter mockning och fast den inte är strödd på 2 dagar och inte heller kommer att strös denna dag (hästarna står inne 10-12 timmar/ dygn). Och som synes så är han inte förstoppad 🙂 🙂 🙂 !

Nu är det nästan 2 veckor sedan vi flyttade och jag märkte snabbt att det så här i början handlar en hel del om att skapa nya rutiner.

Det är ju väldigt mycket som har förändrats för min personliga del; jag har numera 2 hästar, jag ska sköta både in och utsläpp själv, jag ska ordna med stråfoder på egen hand, jag har fått ungefär dubbelt så långt till jobbet (medan Henrik har fått avsevärt kortare) osv.

Jag tycker själv att jag är väldigt bra på på just ”rutin-biten” och logistik; det går snabbt för mig att hitta det som fungerar bäst och mest effektivt men innan jag gör det så krävs det lite eftertanke och ”det man inte har i huvudet får man ha i fötterna” (jag får tex gå till hagen/ foderkammaren/ sadelkammaren flera gånger i stället för en eftersom jag har glömt whatever).

Jag är ju ett stort fan av ordning och struktur och även för hästarna tycker jag att det är viktigt med någon form av förutsägbarhet och att de tex inte får mat, släpps ut och tas in lite hipp som happ.

Just nu är det utsläppet som det varierar mest i och det beror helt enkelt på mitt jobb och att jag de nätter jag jobbar inte kan släppa ut hästarna förrän 7.30 (och nej, det är inte ett alternativ att Henrik hjälper mig, han är på tok för rädd och osäker för att ens vilja göra det och det vore som bäddat för risker).

Så utsläppet varierar lite mer än vad jag hade önskat eftersom jag släpper ut redan vid 6.30 när jag är hemma men å andra sidan ger jag fri tillgång på stråfoder så hästarna står i alla fall inte hungriga och väntar på mat.

Intaget försöker jag hålla till 19.30 eftersom jag måste åka till jobbet strax därefter och jag dessutom märker att hästarna vid denna tiden liksom börjar dra sig mot ingångarna till hagarna.

När de tas in har de så mycket mat i boxarna att det räcker till nästa morgon; då ”slipper” jag att gå ut en extra vända vare sig jag är hemma eller ej.

Just intaget kommer att variera mest över tid; jag kommer inte att ha hästarna ute i beckmörker tror jag- jag får se lite vad de själva verkar tycka men Vicke är sedan alla år van att tas in innan det blir mörkt så han kommer själv att få styra detta. Finns ingen anledning att ha honom snurrandes vid grinden om han vill in.

Kraftfoder ger jag både i hagarna och i boxarna; morgonhavre och lunch ute och kvällsmat inne.

Betfor och annat ”slabb” serveras ute för att spara boxväggarna; Vicke har en förmåga att äta ganska grisigt.

Just nu i inflyttningsskedet känns det också som att det finns ”en miljon” saker vi vill/ behöver göra med utemiljön framför allt och jag har lätt för att bara jobba på tills jag stupar för att få så mycket som möjligt färdigt så snabbt som möjligt.

Med detta kommer risken att det dels inte känns kul och dels att man sliter ut sig i onödan och jag ska därför försöka att göra som jag gjort tidigare när jag varit klok 🙂 och som också Elisabet tipsade mig om: ta en eller ett fåtal ”projekt” per dag och beta av och nöja mig med det!

Så gör jag ibland på semestern för att varken jobba ihjäl mig under x dagar eller bara slöa och känna att dagarna rinner iväg utan att jag har fått något vettigt gjort som jag ändå behöver ta tag i.

Jag tycker en kombination är bäst; jag vill inte lägga hela semestern på ”projekt” och återvända till jobbet helt slutkörd men inte heller bara ”slå dank” i många veckor medan en hel del förfaller och i stället väntar på åtgärd när jag börjat jobba och har mindre tid över.