Igår var jag och klippte mig och när jag kollade i efterhand var det 4 månader sedan sist! Snacka om att tiden går fort.
Eftersom jag ändå var i Staffanstorp passade jag på att köpa ett lass halm av mina tidigare stallägare.
Deras halm var under alla 8 år jag stod inackorderad hos dom toppenfin och eftersom det inte är helt lätt att hitta småbalshalm valde jag att hamstra lite när de ändå höll på Tt tröska.
Det bor nog en ”hoarder” i många hästmänniskor gissar jag; man vill hellre ha lite för mycket av allt möjligt än att ligga precis på gränsen?
Det räddade säkert en del foderkrisåret 2018 gissar jag?
På tal om det såg jag nyligen någon som ville sälja ensilage från 2018 och jag hoppas att det förblir osålt.
Att man har ”legat” på detta i 2 år är skamligt; när så många var helt desperata. Och vem vill ha det gamla fodret nu? Med 2 bra skördeår efter 2018….
Detta var dagens dressyrbana för mig och det fungerade väldigt bra.
Fördelen är att jag själv kan avgöra när det inte längre håller att rida på detta gräs; det kommer inte att komma någon för att plöja eller så något där.
Efter ridning och urlastning av halmen på lösdriften har jag legat och solat i trädgården (skriver detta från solsängen).
Det är inte som att vara utomlands som vi saknar massor men tveklöst good enough i dessa tider.
Man får svalka sig med vattenslangen och spraya på solkrämen man vanligtvis har på resor till andra länder och det är som sagt gott nog!
