Efter att hästarna hade fått frukost och gått ute en stund tog jag in Vicke och red på gräset.
Det har regnat massor här i natt/ tidigt i morse och nu är fälten uppmjukade och gräset har fått ny fart.
Har ni sett vems koskräck som verkar vara väl botad?
Lilla ponnyn har ju varit helt obrydd från början, han står gärna jättenära korna och gnäggar lite övergivet när Vicke rids men han rör sig inte ur fläcken.
För det mesta ska jag kanske tillägga; för många veckor sedan fick han från ingenstans en knäpp och galopperade omkring i hagen som en tok medan jag red i paddocken.
En del av mig ville strypa honom och en del av mig blev rädd att han skulle segna ihop i värmen och det fanns liksom ingen logisk anledning till hans springande (Vicke var tack och lov fullständigt oberörd).
När jag berättade om händelsen för Baltis fd ägare var hon mycket mindre förvånad än jag; ”det är sådana ryck han kan få” sa hon bara obekymrat och luttrat och sedan dess har det inte ens hänt!
