Ett råd jag själv brukar ge när det ibland ”hettar till” mellan människor.
Och jag minns vad jag läste en gång redan som barn: ”lär dig livets stora gåta; älska, glömma och förlåta” = väldigt förenklat absolut men det ligger liiiite i det ändå….
Det är så lätt att man blir ovänner över småsaker och samtidigt så onödigt många gånger .
Så klart ska man inte acceptera att bli behandlad hur som helst men många gånger tjänar man på att låta udda vara jämnt och inte slösa energi på att hata någon.
För övrigt vet man aldrig när det kan vara bra att känna en viss person, i sammanhang man aldrig kunnat ana i förväg. Och då är det så onödigt att ha gjort sig ovän.
Jag är otroligt glad för alla möjliga kontakter jag knutit under årens lopp och har haft en väldig nytta av dessa i alla möjliga sammanhang. Och det är så trevligt att kunna hjälpa varandra och ställa upp om man kan.
Står man i ett kollektivstall tex får man ibland bita ihop och inse att ska det fungera att stå kvar, kanske i många år, så går det inte att tjura, vräka ur sig allt möjligt eller vad man nu har lust att göra om man inte behärskar sig. Och det gäller inte bara de inackorderade utan minst lika mycket den som driver stallet! Kanske något att fundera över om man ofta annonsera efter lediga boxplatser även om stallägarens humör så klart inte är denne enda anledningen till att folk flyttar. Men jag vet att det förekommer i mer än ett stall…..
När jag var mycket yngre och såg allting mer i ”svart eller vitt” kunde jag ibland tänka tankar som att ”den här personen är körd för all framtid hos mig” medan jag idag mycket sällan orkar slösa kraft på att avsky till och med personer som egentligen har betett sig väldigt illa mot mig.
Där gör man så klart som man vill men att fastna i oförätter som har ägt rum för ”tusen år sedan” tjänar ofta ingenting till. Bättre att försöka glömma och gå vidare och ibland är det faktiskt så att människor KAN ändra sig eller så var man kanske till och med själv så att säga bidragande till att saker och ting blev som de blev. Men för att komma fram till det sistnämnda krävs lite självrannsakan som kan vara jobbig….bara en reflektion…. Och att ”det är inte ens fel att två träter” stämmer inte alltid men ganska ofta.
