Något jag har funderat över är de som, när de reser bort, ständigt måste påpeka hur mycket de saknar sina djur.
Såvida detta inte är ett spel för de sociala medierna för att visa vilken bra djurägare man är så skulle jag vilja ge dessa ”djurlängtare” 2 råd:
1 Stanna hemma eller
2 Försök att njuta av din resa och inte tänka för mycket på allt där hemma
I min värld reser man bort för att få omväxling, njuta och vila och inget av detta åstadkoms optimalt om man ska lägga tid på att sakna och kanske rent av må dåligt för det man lämnat hemma.
Som partner till en ”längtare” och om man dessutom kanske inte själv äger djuret tycker man säkert inte att det är ett så trevligt sällskap om man inte kan njuta i nuet utan ska hålla på och kommentera sin saknad eller på annat sätt visa den.
Jag hade blivit både ledsen och faktiskt irriterad om Henrik, som avgudar Molly, hade fällt kommentarer i stil med ”åhhh vad jag saknar Molly” eller ”hoppas nu att Molly har det bra hemma” annat än någon enstaka gång.
Är man så orolig över sitt djur eller känner sådan saknad att man har svårt att slappna av är det kanske bättre att inte resa?
Sedan är jag övertygad om att många av oss djurägare har någon tramsig övertro till oss själva och att ingen annan minsann kan ta hand om vårt djur så bra som vi själva men det är oftast inget annat än just trams. Eller så har man inte letat upp rätt djurpassare.
Sedan kan man för all del ta med sig vissa djur på semestern men ibland undrar jag om inte djuret faktiskt hade haft det bättre hemma?
Det beror så klart på djurslag, semesterort och en massa andra förhållanden men att tex släpa med sig en hund till ett resmål där det är över 30 grader varmt från tidig morgon till sen kväll och där hunden ska gå på brännhet asfalt och ligga ensam i ett hotellrum eller på en varm strand….näe…det förstår jag inte faktiskt.
Jag tycker att det är jobbigt att åka ifrån mina katter men det handlar ju egentligen inte om att jag saknar dem så himla mycket under en vecka utan är ångest/kontrollbehov. Den här semestern tog jag faktiskt med dem två veckor (bilade från Paris till Bretagne) men det funkar ju inte alltid att göra så.
Jag tror att om man har så ont av att lämna djuren att semestern blir förstörd så kanske man inte ville åka på semester egentligen alls?
Så kan det säkert vara. Och jag läser ofta om personer med tex häst som avstår från att resa just pga djuret, om de sedan innerst inne inte vill eller det handlar om ekonomi, kontrollbehov eller whatever låter jag vara osagt.