Sitter och läser denna artikel och den är verkligen ”spot on” tycker jag!
Jag har ju själv valt att inte skaffa barn och känner igen alla kommentarerna från omgivningen som jag märkt ibland har tyckt att man är ”konstig”.
Men jag har aldrig haft tillräckligt stort intresse av egna barn och har också velat leva mer egoistiskt än vad JAG anser att man kan/ ska göra om man reproducerar sig och nej….jag tror inte alls att jag kommer att ”ångra mig när jag blir gammal” (vanligaste argumentet).
För övrigt tycker jag att det är ett mycket konstigt skäl att skaffa barn; för att eventuellt inte ångra något långt fram i tiden medan man i nutid egentligen inte vill.
Nu är jag så gammal att frågor om barn sedan länge har upphört men jag minns att jag och min fd man fick frågan fast vi var i 40-årsåldern.
Jag brukade skoja om att ”vi är så trötta att vi knappt orkar med oss själva, än mindre ett barn” men det ligger en del i det.
För skaffar man barn anser i alla fall jag att livet ”måste” förändras; det går inte att fortsätta att tex träna och tävla som man vill, ge sig av på resor var som helst och bara tänka på sig själv i alla sammanhang.
Eller…så klart GÅR det och jag ser också folk som lever så men det är inte så jag själv tycker man ska göra när man har barn och då avstår jag hellre.
Sedan har valet att inte skaffa barn blivit allt vanligare känns det som så numera är det inte lika konstigt och det är bra tycker jag.
För alla ÄR inte bra föräldrar, långt därifrån och att bara skaffa barn för att ”det är så det ska vara” är inte tillräckligt bra skäl enligt mig.
Konstigaste är de som tycker att det är egoistiskt. Verkligen ett märkligt argument!
Känner igen det där. Och vi som dessutom tagit emot andras barn (som familjehem, jourhem etc) är ju jättekonstiga som inte skaffat egna biologiska barn.
Ja, jag har som sagt aldrig haft tillräckligt stort intresse för egna barn och tycker inte alls att det verkar speciellt KUL och varför ska man göra saker mot sin vilja om man inte måste?
Min man har 2 vuxna barn och ett barnbarn vilket jag däremot tycker är jättekul.
Ja håjåjja! Folk är konstiga. Argumentet att man vill inte vara ensam när man blir gammal är bara såååå konstigt. Vem tror på fullt allvar att barnen kommer att besöka en i den utsträckningen det behövs för att inte vara ensam på gammal dar? Sen är det ju något av det själviskaste man kan göra är ju ATT skaffa barn. Barn idag tär oerhört på miljön och vi behöver sannerligen inte fler människor på planeten.
Word på vartenda Word 🙂 !
Ett så klokt inlägg. Att välja att skaffa barn är alltid ett egoistiskt val. Man gör det ju knappast för barnet som inte är fött utan för att man i så fall faktiskt vill ha barn. Och ja, då kräver det att man åtminstone till viss del ändrar/anpassar sig. Det är bättre att inte skaffa barn (eller hund)än att göra det och sen inte ha/ta sig tid med dem. Och ibland kan man inte välja.
Angående din sista mening har jag många gånger tänkt att detta är en av de största orättvisorna för enskilda i världen. Att en del inte kan få barn hur gärna de än vill och hur mycket de än har försökt medan andra blir gravida hur lätt som helst, kanske gör abort efter abort osv.
Jag är inte barnlös – Jag är barnfri!
(Instämmer i allt och tycker fler människor borde tänka till både en och två gånger till innan de skaffar barn.)
Word! Och i vårt yrke har vi absolut sett en hel del exempel på att alla inte borde skaffa barn.
Jag har inga egna barn och har aldrig velat ha heller. Att vara barnfri passar mig perfekt. Egentligen är det väl personer som väljer att skaffa barn som borde behöva ”förklara och försvara sig” inte de barnfria? Som det står i artikeln så är självvald barnfrihet oftast väl genomtänkt.
Jag och min sambo har medvetet valt att inte skaffa barn just för att vi inte vill ändra på våran vardag, vi vill sätta oss själva främst och det kan man inte om man skaffar barn. Har tyckt länge att det borde införas någon form av lämplighetstest innan folk får skaffa barn, där är många som knappt kan ta hand om sig själva och då inte har möjligheten att ta hand om ett barn också, som ändå skaffar barn, vilket inte alltid är så lämpligt för barnet.
Här är ytterligare en som inte vill ha barn. Har aldrig känt längtan efter barn. Att skaffa för att inte bli ensam när man är gammal låter väldigt egoistiskt i mina öron, barn förtjänar att komma till världen efterlängtade och älskade, inte som ngn slags pensionsförsäkring. De flesta har inte så mkt att säga om mitt val, kanske för att jag tillhör en lite yngre generation än du, eller så är det för att de inte vågar haha. Har fått höra ngn gång, med ett lite medlidsamt uttryck, att det ändras när du träffar den rätte. Köper inte det, om jag träffar ngn som måste ha barn så är han inte den rätte, då står vi alldeles för långt ifrån varandra. Jag vill ha mitt liv som jag har det, inte behöva offra och avstå för ett barns skull. Vet att många lyckas ha både häst och barn men det skulle jag aldrig orka. Har ju dessutom fibromyalgi som gör att min ork är mindre än normalt också. Är så nöjd med att vara moster, det är jättekul! Jag tar det roliga, inga blöjbyten, dryga nattningar osv, bara det roliga och mysiga. Och efter 2 timmar med det lille monstret är jag helt färdig haha. Fattar inte hur någon, nånsin klarar av att vara förälder…..
Jag anser att de är upp till var och en att bestämma själva om de vill ha barn. Har inga barn och fyller 30 nästa år, vet inte ens med handen på hjärtat om jag vill ha några. Tycker hemskt mycket om barn annars hade jag inte velat utbilda mig till förskollärare men de säger inte att jag själv vill ha egna, äsch jag vet inte. Båda mina systrar har barn, den ena 4 och den andra 1 och hon vill ha fler om hon kan vill säga.