Jag har alltid haft hästar som har varit mycket snälla och pålitliga vid uteritter, exklusive galenpannan Kreon som var allt annat än stabil men som jag ändå envisades med att rida ut.
Kreons problematik var ju ”tack och lov” främst att han frös fast och vägrade att gå; hade han i stället velat skena eller bocka och bralla hade jag överlåtit uteritterna till någon annan ärligt talat.
Nyligen kommenterade jag till en vän hur tacksam jag var över nuvarande ”bergsget” ❤️ som oförskräckt tar sig an alla små stigar, backar, stenrösen och gud vet allt som jag tycker att han ska gå på/ över på vilket hon svarade att det inte var så intressant för hennes del om en häst går att rida ut eller ej; man kan göra annat utomhus, tex tömköra menade hon.
Detta fick mig att fundera över det här med uteritter, också eftersom det nyligen pågått en ganska intensiv debatt hos en annan bloggare om detta ämne.
Jag ställde mig själv frågan om jag hade kunnat köpa en häst som inte går att rida ut säkert på och kom fram till att ”nej, det skulle jag högst troligt inte göra”.
Så som jag bor och har hästarna just nu skulle det bli för bökigt att försöka hitta någon som ville och säkert klarade av att rida ut en ”dum” häst och själv är jag på tok för feg för att ge mig i kast med dylika projekt.
Att tömköra ute anser jag är för farligt; jag tappade ju Kreon vid tömkörning utomhus vid ett tillfälle och det var mer tur än något annat att han faktiskt inte omkom utan bara fick tillbringa rätt många veckor i sjukhage….
Och att ha en häst som jag bara kan rida på bana eller i ridhus….näe…jag skulle liksom inte kunna försvara det hur mycket hagvistelse den än fick. Så tror jag.
Sedan ska man aldrig säga aldrig; hade jag fått chansen att köpa ”världens finaste häst” i övrigt hade jag kanske ändrat åsikt?
Men vad tycker ni? Hade ni kunnat ha en häst som inte går att rida ut på? Hur viktig är uteridningen för er?
Jag tycker som du. Dock om de är så att de tar tid att våga eller skapa sin häst trygg ute så kan man ju ex gå med den o jogga för hand. Tänker att så länge det blir varierat arbete i utemiljö behöver man kanske inte just sitta på?
Men skulle jag inte våga gå eller jogga med den heller hade jag aldrig köpt den.
Och jag tycker som du.
Personligen hade jag känt mig mer säker att tex leda en häst inspänd än att tömköra den.
Så fick jag tex göra med en annan ryttares dyra GP-häst när den var konvalescent.
Eller hur! Även om jag rider ut mycket så tror jag att hästen mår lika bra av de vi nyss nämnt o resten på bana så länge den kommer ut i skog o mark o får varierat
Jag rider mina hästar mer ute på fält, ängar, vägar och skog än vad jag rider på ridbanan.
Så för min del, så är ridning utanför ridbanan väldigt viktig.
Vi har stora kuperade hagar och hästarna går ute mkt i flock. Ändå står jag fast vid att mångfalden av träningsmöjligheter utanför ridbanan är grundläggande i min hästhållning.
Viktigt både för fysiken och psyket för både häst och ryttare.
https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/ridskolan-gar-pa-langpromenad-varje-sondag.htm?fbclid=IwAR3Tys5x2bN_zwz7mdB1RoGCr0ENeBdMSz4_iRCvhN87OFyoPh-E6W4wPjU
Bebyggelsen har under de år jag haft hästar i stallet krupit allt närmare, och så också trafiken och tyvärr också hänsyn och förståelse för hästekipage. Ingen av mina hästar är helt trafiksäker (den ena absolut inte!) och jag har helt enkelt valt att numera promenera med mina hästar istället för att ge mig ut på vägarna med dem. De promeneras i stort sett dagligen (om inte vädret är riktigt dåligt), antingen enbart eller före/efter ridpass.
Jag har tidigare bott med skogen som granne och är egentligen en ryttare som verkligen gillar att rida ut, men jag vill verkligen inte riskera att det händer en olycka så här hemma håller jag mig på marken helt enkelt för säkerhetsskull.
Förstår att många inte vågar rida ut, o då är ju promenader utmärkt! Men på frågan om jag skulle köpa en häst som inte går att rida ut på: Absolut inte! Tycker det är dödstråkigt att rida på banan/ridhus jämt! Älskar våra skogs-/strandritter !!
Att en häst `inte går att rida ut` säger mer om ryttaren o hästhållningen, än om hästen.
Tyvärr.
Förstår vad du menar i sak men ibland finns det ”försvårande omständigheter” som tex en mycket ”svår” utemiljö att rida i.
Detta är så klart ingen ursäkt i längden; i min värld får man då flytta hästen alternativt köra den till säkrare platser att rida ut på eller helt enkelt motionera den utomhus från marken.
Det är lätt att ha åsikter om hur andra bör rida, det har jag också i massor, men jag vet också hur rejält otäcka en del hästar kan vara och hur detta kan skrämma ryttaren rejält.
Åter är detta inte heller en ursäkt i längden men om man absolut inte känner någon som kan och vill hjälpa en är det svårt.
Och många hästar läser en rädd ryttare och så blir det en ond cirkel som är rejält farlig om inte annat. Och ingen häst är värd att riskera livet för.
Dock är detta verkligen undantag då de flesta hästar går att rida ut på ett säkert och bra sätt i normala miljöer- det är min erfarenhet i alla fall.
Om jag skulle köpa en häst nu så skulle jag prioritera temperamentet över mycket annat. Jag är allt annat än modig av mig nuförtiden och jag skulle inte kunna njuta av att ha en häst som inte var säker att rida ut på (och överlag trygg att hantera och rida).
Dock så är det ju relativt vad det betyder. Jag red en av mina ridlärares hästar mycket när jag var tonåring och hon var säker att rida ut på men också väldigt vaken. Så hon gick ju liksom inte hjärndött förbi saker och ting men hon var däremot otroligt modig. Så en häst som kanske verkar lite vild kan ju ändå kännas väldigt säker för ryttaren. Och jag tycker att man känner ganska snabbt om man känner sig trygg med en häst eller inte. Jag bryr mig inte så mycket om hästen fnyser och taktar och kanske är lite på tårna men jag är jätterädd för hästar som stegrar sig eller tar bettet och sticker.
Men absolut aldrig att jag skulle vilja ha en häst som är opålitlig eller känns farlig i någon situation.
Hade aldrig köpt en häst igen som inte går att rida ut på, redan haft en sådan och tog många år och mycket fix och trix innan hon kunde uppföra sig ute själv. Så glad för mitt varmblod nu, visst är han lite fjantig ibland men de han gör är att frysa fast i två sekunder sedan går han igen och sådant kan man leva med.
Jag har haft alla sorter, min gamling var superspänd att rida ut på. Hon kunde bli helt hysterisk och trigga igång och sen var det helt omöjligt att få kontakt med henne. Med åren blev det bättre men vi höll oss till våra vanliga rundor, red aldrig ut om det regnade för det hatade hon, aldrig om hon vilat. Men ut red vi även om det var på hennes villkor. Min nuvarande ville jag verkligen kunna rida ut på, hon var väldigt lite riden och aldrig ute i skogen, de hade inte kommit så långt. Vi introducerade med promenader, skritta hem genom skogen efter träning, min tränare fick rida ut första gångerna. Men hon var så snäll så efter ett par gånger red jag själv. Hon är fantastisk att rida ut på, hon är vaken men går alltid och bangar aldrig för en galopp. Och hon uppskattar det verkligen! Får hon välja tar hon alltid till höger ut från gården, det är vägen till vår långa runda, hon går gärna själv iväg på nya vägar och ut i skogen. För mig är trafiken det enda problemet även om hon är snäll, man vet aldrig vem som sitter bakom ratten. Att rida ut ger så mkt i träningen, kondition, styrka, framåtbjudning, modighet och självförtroende mm. Jag var sjukskriven en månad i september pga stress, red då bara ut då jag inte orkade med mer allvarlig ridning. När jag tog upp träningen igen har hon varit så stark i kroppen och orkar samla sig mkt mer. Uteritter är superviktiga och ngt jag prioriterar att kunna göra numera. Vill aldrig ha en häst som inte går att rida ut på igen.
Jag anser mig ha en häst i god kondition och den kan man absolut bygga upp i ridhuset men jag är så tacksam över tex de klättringsmöjligheter jag har nu- de bygger styrka på ett mycket trevligt och omväxlande vis.
Visst kan man bygga mkt styrka och kondition även i ridhuset, och jag är inte en av dem så menar att man kan göra allt i skogen som man kan göra i ridhus/ridbana, tvärtom vissa saker är betydligt enklare i ridhuset. Men kondition som i bra flås tror jag är det knepigaste att få till i ridhuset och så klart att variera underlaget. I skogen får man så mkt koordinationsträning och balansträning. Jag har full förståelse för att man har svårt att rida ut av olika anledningar, att man kanske tar det stegvis, väljer att leda istället för att sitta på eller att man inte rider i alla gångarter. Vet precis hur svårt det kan vara och man kan ju inte riskera liv och lem. Men man bör sträva efter att kunna rida ut i ngn form regelbundet, det finns för många förtjänster med uteritter för att låta bli.
Jag instämmer i varje ord!
Minns när jag som ung (15-16 år gammal) red ut en häst i skogen som nästan bara reds i ridhus I vanliga fall. Den höll nästan på att gå omkull….så totalt ovan att lyfta på benen…..