Ja nu känner jag mer igen hösten och inser varför jag det bara är vintern jag ogillar ännu mer!
De rätt många tidigare höstveckorna har invaggat mig i en behaglig tillvaro av relativ värme, en hel del sol, grästillväxt i hagarna bla bla bla.
Men när det som nu regnar mest hela tiden och blir mörkt fortare än i alla fall jag önskar…nä…
Vi kan vara överens om att gummistövlar är the thing to use här på landet, jag har fullt sjå med att inte halka i leran vid ingången till Vickes hage och min ridbana orkar inte längre stå emot all nederbörd.
Som ni kan se på denna bild nedan som togs medan det fortfarande var drägligt utomhus ligger banan väldigt strategiskt bra för vattenavrinning men det finns så klart gränser för allt:
Jag var och tränade för Nina tidigare idag och konstaterade medan jag passerade utebanan på väg till ridhuset att denna fina förenings bana är många gånger sämre än min ”amatörbana” eftersom deras har stora ytor bestående av enorma pölar vilket i alla fall jag inte har. Nä…det där med att anlägga en utebana är verkligen en konst som lätt kan bli ett misslyckande, det kunde vi konstatera i ett av gårdagen blogginlägg här om inte annat.
Nu ska jag stålsätta mig i någon timme till och inte ge efter för min enorma lust att rusa ut och ”rädda” hästarna undan regnet.
Vicke har ett täcke nästan som en presenning 🙂 och Baltis bevisar att vatten rinner av honom som en gås som jag brukar skoja om.
Men ni vet….båda är mina sockervaddshästar och tänk om de smälter bort i regnet ❤️?
