Varför ta bort födelsemärken via sjukvården när man kan göra det på egen hand *ironi*?

Jag tycker att det blir vanligare och vanligare att ”man” varnar varandra för olika hästsäljare/ försäljningsstall och det finns numera specifika varningssidor på Facebook som man kan kolla av för att försöka skydda sig lite vid köp.

Själv planerar jag inget hästköp just nu men jag har ju faktiskt ganska nyligen köpt en häst även om jag fortfarande har lite svårt att greppa att jag numera äger mer än Vicke.

Och vad som än händer med B framöver, han är trots allt 23 år gammal, så måste jag, lite som en motpol till alla bedrövliga hästaffärer andra vittnat om på nätet berätta om hur otroligt lyckad hans försäljning var.

Tänk att jag hittade en så passande häst och att han dessutom blev såld av en så enormt seriös person.

Jag kunde inte ha önskat mig mer från varken B eller Helena som sålde honom till mig!

Inte nog med att hon gick med på att jag kunde vänta med att ta hem honom tills vårt stall var klart (jag bestämde mig för att köpa honom ganska många veckor innan dess), hon körde hit honom, gav mig en massa grejer helt gratis, sålde hur mycket foder som helst jättebilligt och framför allt; vi har fortsatt kontakt och det känns jätteskönt att kunna fråga henne om småsaker som hon trots allt vet bättre än jag eftersom hon ägt B i 10 år.

Jag är ju långt ifrån någon nybörjare själv men det är ändå skönt att fråga någon som säkert ”vet” och så var det tex när jag nyligen undrade över Baltis päls.

Ofta när jag tar in hästarna på kvällen är B lite småfuktig runt bakben och under magen och jag har funderat över om detta beror på hans enormt tjocka päls eller om det är något jag ska oroa mig över.

Slängde iväg ett meddelande till Helena på Messenger och frågade om även hon märkte att B blir svettig av att bara stå i hagen och när svaret kom efter 5 minuter kunde jag pusta ut 🙂 !

Mammutpälsen påverkar honom tydligen så pass och har ”alltid” gjort så det är inget jag behöver grunna vidare på!

Och nej, jag tänker inte klippa honom oavsett, dels för att han säkert hade försökt att riva stallet 🙂 och dels för att dessa varma temperaturer snart lär vara ett minne blott.

Ibland är man tacksam över småsaker; idag det faktum att jag hann ta in mina hästar vid 14.00 när det började hällregna.

Jag stod och tvekade i dörröppningen en sekund men beslöt mig för att hämta dom och minuten efter blandades det ihärdiga regnet med småhagel.

Det var verkligen som om himlen hade öppnat sig och när jag hade satt in hästarna i sina boxar var det bara att sätta in alla kläder jag hade på kroppen i tvättmaskinen. På den nivån alltså…..

Efter en knapp timme hade det slutat regna så då kunde jag släppa ut gossarna igen.

Någon timme innan detta debacle invigde hästarna sina däck eftersom det blåste väldigt kraftiga vindar.

Jag hade ingen lust att ge dovhjortar eller grannens hästar flygande ensilage så däcken kändes som en god idé.

Även den initialt skeptiske B fick se hungern segra över misstänksamheten; se bildbeviset ovan!

Vicke har ätit ur däck många gånger förut; han är expert på att bokstavligen strö sitt foder omkring sig oavsett kärl men detta är väl det som hindrar honom bäst känns det som. Dessutom har jag inga träd där jag kan hänga slowfeedingnät som jag gjorde hos Anette och även där/ med detta spreds hans mat en hel del.

På tal om Vicke har vi varit hos Nina idag igen och det gick som det brukar; bra och med små men dock märkbara framsteg.

Vad är detta?

Jag är uppfostrad med att man inte slänger mat och undviker det om jag kan.

En del rester hamnar i Mollys gap- hon är en perfekt diskmaskin för tallrikar och kastruller.

Nu har det visat sig att även lille B fungerar som en liten….soptunna låter inte så trevligt men ska vi kalla honom mat-medhjälpare 🙂 ?

I somras hade vi lite plommon på ett träd och medan ingen annan i familjen år dessa ”offrade” B sig och slök några varje dag (jag petade ut kärnorna).

En påse fruktmüsli gick samma öde till mötes, B fick några deciliter som godis varje dag tills hela förpackningen var tom. Samma sak med bröd som blivit lite gammalt men inte mögligt- B tog hand om det direkt 🙂 !

Nu har jag provat att ge honom även andra frukter än de äpplen som både han och Vicke har ätit stora mängder av i flera månader och jag kan rapportera att vindruvor och clementiner har käkats upp i ett nafs medan honungsmelon inte vara så populärt.

En riktig fruktpojke till skillnad från sin större, mer bortskämda kamrat som är ganska skeptisk till all frukt utom äpplen och päron!

Vad har man den här handen till 🙂 ?

Ibland säger folk, skämtsamt eller på allvar att ”det var bättre förr”.

Någon gång kan det måhända upplevas så men många gånger är det nog mer ett önsketänkande eller så minns man helt enkelt fel.

Härom dagen, medan jag tog bort en bajshög från ridhuset slog det mig hur nästan ofattbart det verkar idag att ingen på den tiden jag började rida plockade upp bajs från ridhuset- inte på vår stora ridskola i alla fall.

Man lät bara bajset malas ner i underlaget- hur äckligt som helst, framför allt om man bestänker att vi hade minst 80 hästar i stallet inklusive polisrytteriet.

Idag tror jag inget ridhus hade accepterat att ryttare lämnar kvar bajs så inte tusan var det bättre förr!

En annan sorts bajs som vi förr inte var lika noga med som idag var hundarnas; jag kan fortfarande minnas när det här med hundbajspåsar var en nyhet. Tidigare var det inget konstigt om hundägare lät hundens visitkort förbi liggande lite varstans.

Samma sak med rökning för att ta ett helt annat ämne!

Tänk när man rökte hej vilt på restauranger, i lunchrum på jobbet eller inne på tjänsterum! Det finns ju inte på kartan idag och vem saknar det? Möjligen en del rökare?

Nej, det finns många exempel på att vi var…tja…grisigare förr…mer obetänksamma, mindre hänsynstagande, mindre rädda om miljön om inte annat. Så klart finns det exempel på motsatsen också men en del har absolut blivit bättre.