En lantbrukare som tröttnade…..

Var tvungen att stanna bilen och fota detta utmärkta initiativ, synd bara att det behövs…

Om ni frågar mig blir livet på landet inte helt lätt om man är rädd för diverse större eller mindre kryp.

Man får tåla spindlar, skalbaggar, maskar och tja…även möss tex.

Att mössen kommer när det börjar bli kallare är lika säkert som amen i kyrkan och det har inget att göra med om man har ett stall eller inte anser jag.

Jag och min förra man bodde i ett hus mycket nära åkrar och varje höst var det samma sak; vi fick in enstaka möss i huset.

Redan då blev jag härdad; dels lärde jag mig vilka musfällor som var lättast att gillra utan att riskera sina egna fingrar och ännu viktigare; att tömma dessa när de hade fullgjort sitt jobb.

Det märkligaste jag varit med om var när 2 (TVÅ) möss fastnade i en och samma fälla samtidigt !?? Snacka om ”ta två betala för en…..”.

Det giljotinerade offret på bilden ovan hittade jag i min foderkammare igår.

Det märkliga med DET var att hen eller någon av hens släktingar hade vittjat fällan redan för flera dagar sedan och jag hade inte orkar preparera den igen men det behövdes tydligen inte !?!

Molly lekte med en mus i ridhuset härom dagen berättade Henrik och gissningsvis skrämde hon livet ur den till slut för jag hittade en död mus på ridhusbotten två dagar senare.

Och nej….jag har inte ett havrekorn framme utan allting är i rejäla plasttunnor men mössen kommer uppenbarligen ändå så det är bara att fortsätta med fällorna eller ”stå ut”.

Härom dagen såg jag att en bekant annonserade att hon klipper hästar mot betalning och jag drog en tacksamhetens suck över att detta är ett sedan länge avslutat kapitel för min egen del.

Det fanns en tid när de pengar jag fick för att klippa andras hästar var ett extremt välkommet tillskott till min skrala kassa och detta bidrog också till att jag gav mig i kast med att klippa inte alltid så snälla hästar.

Idag skulle jag aldrig i livet ta sådana risker eller ens lägga tid på att klippa annat än möjligtvis extremt snälla hästar under väldigt ”smidiga” förhållanden, tex om någon körde hit en ponny som var både snäll och gick snabbt att klippa.

Men att köra x mil för att jaga någon livrädd/ bortskämd jättehäst på stallgången för några hundralappar; nej tack…det överlåter jag åt andra!

Annars är hästklippning ett område där prisbilden har sett nästan likadan ut i hur många år som helst; jag gissar att det beror på att det idag går att köpa klippmaskiner avsevärt mycket billigare än för 20 år sedan och att det därför finns många fler potentiella ”klippare” som slåss om kunderna?

Själv skulle jag absolut rekommendera alla med ridhästar att köpa en egen billig maskin; att klippa en häst är verkligen inte rocket science och man tjänar in kostnaden för maskinen på 1-2 år.

En majoritet av alla ”normala”, vuxna hästar är snälla att klippa eller går att träna men är de dumma så ge er för guds skull inte i kast med klippning om ni känner er det minsta osäkra eftersom man i vissa positioner verkligen blir en lätt måltavla för sparkar.

Då är det bättre att överlåta denna tråkiga syssla till de som desperat behöver pengarna och själv slippa riskera att skada sig.

Ännu ett exempel på ”höförvaring”.

Även denna kan hästar säkert skada sig på och förstöra om de verkligen ger sig tusan på det eller vad tror ni?