Igår kväll när jag gick mot hagarna för att ta in hästarna mötets jag av måååånga ”ögon” i mörkret och jag kunde i pannlampans sken se några dovhjortar precis utanför den ena hagen och kanske 5 andra djur inne i samma hage- bara meter från mig!
Hagarna är ju som tur är så stora att hästarna lätt kan gå undan om deras mark invaderas och det var precis vad Vicke hade gjort och han verkade dessutom helt lugn när jag hittade honom en bra bit högre upp.
Men alltså….dessa dovisar….
De är ju så pass skygga att de bokstavligen studsar iväg när man närmar sig dom men så länge de får verka ostört känns det som att de skulle våga sig in var som helst.
Att de har varit i vår trädgård vet jag sedan gammalt, om detta vittnar djupa små hål efter deras hovar och för någon dag sedan stod några stycken precis utanför stalldörren när vi skulle gå kvällsrundan med Molly.
”Förstår du varför jag alltid stänger den nedre delen av stalldörren” sa jag till Henrik och det gjorde han ju. Jag tror absolut inte att hästarna hade uppskattat ett besök från oinbjudna fridstörare eller vad tror ni?
Nu väntar jag bara på att hitta några dovisar i lösdriften; den har en öppning med bara en enkel bom för så den skulle dom lätt kunna krypa under/ hoppa över om de kände för det och där inne finns både halm och hö.
Ensilagebalarna hoppas jag att de inte begriper att de kan krafsa sönder, då är det absolut läge att stänga lösdriften ordentligt.
