Kontrollerad fri tillgång

De flesta (?) som ger fri tillgång på stråfoder utomhus verkar ha någon form av balkupa/ annan anordning där de kan lägga ut en hel bal eller så kör de helt enkelt ut balen och ställer den i hagen ”rakt upp och ner”.

Jag har valt att inte göra så; av flera anledningar.

Dels skulle de bli fysiskt svårt att köra ut mina fyrkantsbalar till hagarna; även om de ”bara” väger runt 150 kilo styck så är det för tungt för en person att manövrera och jag har inte heller något smart redskap som skulle underlätta transporteringen.

Om jag var tvungen skulle jag antingen kunna be Henrik att hjälpa mig att baxa in en bal i transporten och därefter köra in denna i hagen eller så skulle vi, om det inte var för lerigt i marken kunna sätta balen på en säckakärra och kämpa oss in i hagen på det viset.

Fast det är ju främst på hösten och vintern hästarna behöver ensilage i hagen och då är marken mer eller mindre lerig för det mesta så det sista alternativet hade nog inte gått att genomföra särskilt ofta utan att antingen knäcka kärran eller våra ryggar?

Men den huvudsakliga anledningen till att jag inte ställer ut balar i hagen stavas Vicke, aka foderslösare och foderkastare av stora mått.

Jag känner detta djur väl efter mer än 7 års kamperande ihop och har genom åren krattat upp flera hundra kilo stråfoder från hans olika hagar, med större eller mindre möda.

Och ni som själva har gjort samma saker vet hur lätt (NOT) det är att få loss fastfruset ensilage från marken eller att gräva upp det ut ler-jord där det har trampats ner omsorgsfullt med över 600 kilos kraft.

En del hästar är ju trots allt väldigt ”försiktiga” när de äter och därtill ”gamiga” så de äter upp vartenda ätbart strå- Vicke är varken det ena eller det andra!

Hade jag ställt ut en ensilagebal i hans hage kan jag garantera att hälften hade trampats ner och gjort hagen till en soptipp allt medan det bortskämda djuret förväntade sig nytt, fräscht foder att fortsätta att kasta omkring. Been there, done that!

Den lille skulle troligen sköta sig bättre men han skulle å andra sidan behöva rätt många dagar på sig att förbruka 150 kilo foder och med all rätt men då finns ju risken att detta i stället hade hunnit bli dåligt.

Så för mig är det enklast och icke att förglömma billigast och mest hygieniskt att fylla på hästarnas däck varje dag; det tar verkligen inte många minuter och spillet minimeras.

Dessutom är detta ett bra sätt att hålla koll på hur mycket hästarna de facto äter och så att säga analysera resultatet.

Äter de mycket/ lite för att det finns gräs i hagen, har gräset börjat sina, är det risk för kolik (om det lämnas massa foder) osv.

Ställer man ut en enorm bal kan det vara svårt att dagligen veta hur mycket som har gått åt och sådant vill jag ändå gärna veta om det går, precis som när man ger vatten ur en hink vs vattenkopp.