Vår dagliga rutin: jag borstar B i boxen, han går rundor, försöker öppna boxdörren och smita ut….
Någon gång har han lyckats också (innan jag började låsa dörren) och ställt sig utanför stallet men längre än så vågar han inte gå 🙂 !
Igår kväll var han näst intill ren; det var så fruset i gräset så leran inte fick fäste och då tänkte jag ”ibland är man tacksam för det lilla” 🙂 !
Även i morse var det fruset i marken även om termometern påstod att det var en ynka plusgrad.
Nästan hela familjen var ute på långtur i skogen.
Nu har det börjat regna så smått och jag är glad över att jag är ledig och slipper köra till jobbet. Fryser detta regnet på lär det inte bli kul på vägarna!
Haha, det är bra att han är en sån liten fegis
Ja, hans boxdörr är ju bokstavligen centimeter från utgången från stallet så det behövs typ 2 steg så är han utanför.
Han är en konstig blandning av ”fräck och bufflig” och ”rädd och försiktig” och det är som du skriver tur för hade han försvunnit till skogs hade Vicke fått en hjärtinfarkt av upprördhet i boxen.
Numera låser jag dörren för att inte utmana ödet….