Hästägare som inte vill rida

Man gör och har saker av olika anledningar; det är inget konstigt med det och jag kan bara konstatera att det är precis samma sak med det här med att äga en häst.

Nyligen hade jag en liten diskussion med en annan hästägare IRL som handlade om varför en del köper hästar, ibland fast att de inte vill/ kan rida alls tex.

Detta var något jag tidigare såg flera gånger på ridskolan jag hade häst på; en del som ville känna sig som en del i gemenskapen och prata om ”sin häst” men inte rida.

Att man köper en häst utan avsikt att rida på den har jag själv också gjort; jag har inte en sekunds intresse av att rida på B och kommer högst troligt aldrig att göra det men dels har jag redan en jättefin ridhäst och dels är B en 24 år gammal ponny som är köpt enkom som sällskap vilket jag har varit extremt tydlig med mot hans fd ägare.

Så i sådana fall tycker jag inte det är konstigt alls att en del hästar inte rids men när de ständigt erbjuds till andra att ridas på eller inte rids alls fast de påstås vara ”ridhästar”: det har jag långt svårare att förstå. Och det verkar också så jobbigt och osäkert att hela tiden anlita andra som ska rida.

Att som i exemplet ovan stalla upp en ridhäst på en ridskola med dels jättedyr stallhyra dels mycket, mycket begränsad hagtid är jättemärkligt för mig om man inte har ett grundmurat ridintresse.

Varför betala tusentals kronor varje månad när man dels har mycket lite intresse av att rida och dels inte erbjuder en häst som inte rids dagligen mer utevistelse så att den i vart fall kan motionera sig själv så att säga?

Jag tror som jag nämner högre upp i texten att det för en del som sagt handlar om att man vill vara en del i ett sammanhang; kunna prata med andra hästägare om ett gemensamt intresse och känna sig som ”en i gänget”. Det är liksom roligare att vara hästägare än att de facto rida.

Att man på grund av sjukdom eller ålder inte längre kan/ orkar rida är något annat men detta jag upplevt långt mer än enstaka gånger har handlat om människor i 20-50 års åldern som i åratal ägt hästar som de knappt ridit på.

Att livet kan ändras så att man inte längre har tiden att rida men inte är känslomässigt redo att sälja är säkert en annan förklaring i dessa fall men jag tror att det även handlar om annat fast jag är osäker på vad?

Och för att undvika eventuella missförstånd; nej, jag tror absolut inte att hästars högsta önskan är att bli ridna eller att de ens behöver ridas alls men ska man bara ha ett hagsmycke ställer det också vissa krav på hästhållningen, i alla fall enligt mig.

Att ha häst är oftast väldigt dyrt, tar mycket tid och kräver ett känslomässigt engagemang. Uppenbarligen får en del ut tillräckligt av hästägandet utan att nyttja sin ridhäst för egen del, det är det enda jag kan konstatera men undrar som sagt nyfiket vad?

Vad tror ni och är detta något ni känner igen?