Något jag är glad över är att ingen av mina hästar beter sig som en uthungrad gam!
Absolut kastar de sig över kraftfodret direkt och ”slickar skålen” men när det kommer till stråfodret, som ändå är så bra att jag nästan skulle kunna äta det själv 🙂 så äter de lugnt, går ifrån för att beta eller vila och står liksom inte och tuggar konstant tills vartenda strå är borta.
Och faktiskt är det så även med morötter! De äter dom glatt men skulle en liten morotsbit hamna i gräset så kan den ibland få förbli liggande där fast det inte är det minsta fel på den!
Jag har sett många hästar genom åren som ätit näst intill otjänligt foder; av ren hunger eller ”bara för att” men med detta följer också en förhöjd risk för både kolik och annat.
Riktigt hungriga hästar äter ibland sådant som en mätt häst hade ratat för att det är dåligt eller rent av giftigt!
Jag minns en gång hur grannhästen till en tidigare häst jag ägde åt havre som visade sig innehålla råttskit medan min häst gick ifrån krubban direkt (det var så jag upptäckte att det var något konstigt med fodret).
Och så klart kan hästar få både kolik och annat hur noga man än fodrar, även om de inte är ”gamar” osv men jag är ändå övertygad om att tex risken för sandkolik minskar markant om man har en häst som ”sorterar” och ratar.
Att Vicke har varit noga har jag vetat i många år men han har också alltid fått rejält med mat och kunnat äta mycket utan att bli fet men att även lille B, ganska ”ponny-olikt” äter sansat och kan lämna mat, det har förvånat mig mer men också glatt mig mycket.
