De som känner mig sedan många år tillbaka och framför allt mina hästar skulle nog hålla med om att de alla varit väldigt väluppfostrade och i vissas ögon kanske ”hårt hållna”.
Och jag gillar verkligen inte det jag själv uppfattar som ouppfostrade djur men ni vet hur det också kan vara; det man stör sig på hos andra accepterar man lätt hos sig själv…som ”mina barn och andras ungar” ungefär.
Och Fluff-B är ett ypperligt exempel på detta.
Det här med hans fullständiga mani på att försöka smita ut ur boxen så fort dörren öppnas en centimeter….det hade jag aldrig accepterat om jag tex hade haft en inackordering.
Men den sööööta ponnyn…honom kan jag inte bli arg på!
Var tvungen att fråga fd ägaren om han höll på likadant hos henne eller om detta är någon form av gammelgubbe-idé som fötts hemma hos mig men nej då…hon bekräftade att detta box-smitande absolut inte är något nytt.
Man får helt enkelt välja sina strider och ska man få bort ovanan har jag en känsla av att man får stå beredd med ett spö (eller en machete 🙂 ) och ha en jäkla swing i handen och vid mer än ett tillfälle för bota djuret. Och det har jag inte den minsta lust med eller planer på.
Det är ju bara jag som hanterar hästarna här och vill en 24-årig ponny försöka smita ut så får han väl fortsätta med försöken utan att lyckas för det mesta 🙂 .
Och Vickster det stora livet….han gör aldrig sådana utbrytningsförsök och skulle han mot förmodan sätta hoven utanför boxen räcker det med att jag harklar mig så åker benet snabbt in igen 🙂 !
Samma här! Jag älskar verkligen hästar, men kan få ett oerhört skeptsikt drag i ansiktet när jag besöker vänners hästar som nafsar eller går över en, med bortförklaringen: ”den vill bara ha…”. Jaha du, den vill bara ha? Och då har den lärt sig att om den bara uppför sig tillräckligt illa så får den? Lika bestört blir jag iofs när jag ser folk som försöker uppfostra hästar som uppenbarligen är rädda eller osäkra i en situation, med att barskt mana på hästen med ”det där är inte farligt, skärp dig!”. Jo, i hästens värld är det farligt och vad adderade man till situationen genom att vara hård mot den när den var rädd? Jo, mer obehag = bekräftande av att situationen var osäker…
Nåja, tillbaka till ämnet. JAg har också en sådan där ”gammal hund” som jag inte tänker lära att sitta. Hon har tävlat svårklasshoppning och verkligen gjort sitt här i livet. Hon går lös på promenader och till/från stallet. Hon är (precis som Baltis verkar vara) så enormt godmodig, så även om hon har ltie olater för sig, skulle hon aldrig gå för långt. Hon hugger i luften när man lägger på täcke, för hon gillar det inte, men hon skulle ALDRIG komma åt en med tänderna, så jag låter henne hållas: Jag gör något med henne som hon inte gillar, hon visar att hon inte gillar det, och i just detta fall får det vara bra så (eftersom jag hellre skyddar hennes rygg mot väta och vind än låter henne slippa den där äckliga trasan på ryggen 😉 ), hon viftar med ett framben när man öppnar dörren till foderkammaren, men skulle ALDRIG börja skrapa eller stöka runt. Hon kan smita ut ur hagen när man tar någon av de andra hästarna, men skulle ALDRIG sticka iväg….
Om man känner sina hästar och ”kan häst” så tror jag att man kan avgöra för vilka individer vilken typ av gränser som behövs. Jag har också en fyraårig nordsvensk som jag t.ex. inte låter ana en godisbit eller ens få nosa på mina fickor förrän han är aklädd/avselad i stallet efter en tur, för han kan gå över lik för att få det han vill = mycket tydliga gränser behövs. Dessutom blir han så förvirrad/till sig i trasorna om han får göra något utanför sina vanliga gränser, att han kan försöka komma på hur han ska få göra det igen, under all vår tid tillsammans i typ en vecka efteråt. Han är dösmart och underbart rolig, men en riktigt slyngeldryg opportunist också!
Oj vad jag känner igen allt!
Hade för tusen år sedan en stallkamrat vars häst tex var så bufflig att han vid något tillfälle nästan knockade henne till marken. Jag hade, så vida jag inte svimmade/ fick hjärnskakning verkligen ”sagt till” hästen, hon sa bara med den lenaste röst man kan tänka sig ”men gubben då….”. Jag (som åskådare) bara gapade! Och detta var långt ifrån första gången.
Så mina hästar får definitivt inte ta sig dylika friheter även om jag accepterar annat som inte spelar någon roll för MIG.
Jag har tex i alla år låtit mina hästar skritta iväg innan jag liksom verkligen sitter helt ”fast förankrad” i sadeln. Några har ibland skrittat något steg, eller inte, det varierar och som sagt; jag bryr mig inte. Hade jag brytt mig hade jag korrigerat beteendet.
Vad gäller B är han så harmlös i sina smitningsförsök och dels lyckas han nästan aldrig och dels vågar han ändå inte gå längre än till stallplanen 🙂 .
Hade han skenat omkring på vidderna eller liksom sprungit över mig i boxen kan du tro att jag hade botat honom….
Nej, ju mer man kan läsa olika hästar desto mer friheter kan man både ta sig själv och ge djuren- så tycker jag.
Absolut att mina hästar har olater för sig, men de är sådana de är. De är i grund och botten väldigt väluppfostrade, som till exempel Majsan står alltid lös på gången med mig när jag pysslar med henne. Hon skulle aldrig gå iväg någonstans för att hon vet att hon inte får. Räcker att peta på henne om hon försöker så kommer hon på sig själv. Trulis ja han är som han är men han är väldigt väluppfostrad, och de beror på hans skötare som han hade under hela sin unghäst tid. Hon hade jobbat med stökiga hingstar förr och han fick helt enkelt bara anpassa sig till hennes sätt. De gav också en väldigt snäll, trygg och otroligt tålmodig häst. Sen att ja låter dem hålla på med små skit saker, ja för jag orkar inte alltid bråka med dem över små saker.