…ja, ursäkta….röv rent ut sagt!
Och inte bara där; i det obarmhärtiga februariljuset såg jag detta vita pulver ”överallt” och det var inte så smickrande!
Trots att jag tycker att jag är hyfsat noga med min persedelvård (”drar över” sadel och träns med sadeltvål efter i princip all användning) så skämdes jag lite inför mig själv: tyglarna såg ut att nästan vara doppade i mjöl och det var ganska svårt att tvätta bort allt noga.
Jag får skylla på vädret; såååå roligt är det inte att putsa läder i minusgrader och mitt stall håller nästan samma temperatur som det är utomhus.
Roligt var det däremot att rida (i ridhuset) – tänk att man aldrig tröttnar efter sååå många år?
