Att mycket av hästars beteende är ologiskt för oss människor har jag tyckt länge….
Hur de ibland kan bli jätterädda för något för oss människor obetydligt eller trots att de har sett xx ”tusen gånger” medan annat, som vi tycker borde skrämma dom mer passerar helt obemärkt.
När jag studerade mina luffare igår föddes fler ”hur tänker ni nu”-frågor…..
Varför är det tex mer attraktivt att beta säkert helt näringslöst fjolårsgräs som knappt har tinat efter att ha legat under ett snötäcke x dagar än att äta jättefint, väldoftande ensilage?
Och minst lika intressant; varför lägga hur lång tid som helst på att stå och slicka på ett jätteisblock (som jag tömde ut från vattenkaret) hellre än att dricka ens en droppe vatten ur en ren hink?
Frågor, frågor men inga svar…..
